Svår balansakt för Sahlin
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Sedan dess har emellertid en del hänt. Lars Ohlys öppning för gemensamma arbetsgrupper på olika politikområden och socialdemokraternas och miljöpartiets mer eller mindre motvilliga intresse för detta har inte utan grund tolkats som att någon form av alliansbygge eller fastare form av samarbete kan vara på väg.
Lära känna varandra
Mot denna bakgrund är den aktuella debattartikeln från de båda före detta partisekreterarna, Lars Stjernkvist och Håkan Wåhlstedt, ett bakslag. Förutsatt att de fortfarande kan anses ha något tyngre inflytande i sina respektive partier, socialdemokraterna och miljöpartiet.
Stjernkvist och Wåhlstedt är lite av upphovsmännen till dagens förhållandevis goda relation de båda partierna emellan. De var båda partisekreterare när grunden lades för de gemensamma seminarier inom flera politikområden som senare kom att genomföras på socialdemokraternas kursgård Bommersvik. Detta i det uttalade syftet att fler i de båda partierna skulle lära känna varandra och, som de säkert önskade, "skåda ljuset".
Det är därför inte alls förvånande att det är "firma Stjernkvist och Wåhlstedt" som gör det här utspelet. Hade de fått bestämma fullt ut hade ett långtgående samarbete utvecklats för länge sedan. Så bra tycker de om varandras partier. Något som även framgår av den aktuella DN-artikeln där de talar om att "partierna kompletterar varandra".
Spark på smalbenen
I artikeln säger man inte uttryckligen att vänsterpartiet skall lämnas åt sidan, detta framgår bara indirekt. De båda talar visserligen om att hålla "dörren öppen för andra" men det syftar här snarast på borgerligheten eftersom man i avslutningen av artikeln talar om man måste vara "beredd på och öppen för blocköverskridande samarbete".
Det sistnämnda är inte särskilt realistiskt. Det är svårt att se att det borgerliga alliansbygget, även om det blir förlust av regeringsmakten i nästa val, helt skulle haverera. Detta inser med all säkerhet de båda erfarna och kloka herrarna. Därför kan deras uttryckta uppfattning i den delen inte tolkas som något annat än ytterligare en spark på smalbenen på "den stackars" Ohly.
Samtidigt ska det sägas att långt ifrån alla inom socialdemokratin är lika begeistrade i miljöpartiet som den gode Stjernkvist. Inte minst inom LO, särskilt då industriförbunden, är skepsisen mot miljöpartiet stor. Det skulle inte förvåna om det snart dyker upp motkrafter som uttalar sig för att ett fördjupat samarbete endast skall inledas med vänsterpartiet.
Hittills har (v) avvisat tanken
Mona Sahlin har det därför inte lätt. Helt uppenbart inser hon att det inte går att gå till val 2010 med begäran om eget regeringsmandat. Det gick väljarna på sista gången 2002.
Fram till nu har vänsterpartiet helt avvisat tanken på en gemensam valplattform. Efter Ohlys önskemål om arbetsgrupper är den inställningen åtminstone delvis överspelad. För vad, om inte gemensamma ståndpunkter, ska väl annars dessa gruppers arbete utmynna i? Det blir till att balansera på minst sagt slak lina. Alla i partiet kan Sahlin inte tillfredsställa. Det handlar istället om att inte göra alltför många missnöjda och stöta bort osäkra väljare.
Då blir det definitivt inte något regeringsskifte.