Svaret finns i Almedalen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vilka personer vill i framtiden arbeta politiskt när den enda lönen blir spott, spe och förakt?
Hur mycket bidrar politikerna själva till föraktet genom sitt tonläge och manipulativa sätt att fiska röster? I dag erkänner partierna helt öppet att man riktar in sig på olika grupper och anpassar sitt budskap till dem, istället för att driva en politik om en samhällssyn, en vision.
Det område det ena partiet lämnar, tar nån annan över och därmed även ofta de väljare som anser denna fråga som den viktigaste.
De ideologiska grunderna finns kvar men försvinner i sakfrågor där det är hart när omöjligt att säga vilket parti som är höger och vilket som är vänster. Något som hade varit otänkbart för något decennium sedan.
Väljarna, medborgarna, blir också mer och mer benägna att engagera sig punktvis. Man skriver på en lista där man är för eller emot, tyvärr oftast emot.
Enfrågepartier som lyckas fånga frågor i tiden: miljöpartiet, fi, och piratpartiet, når större framgångar än de etablerade "helhetspartierna".
Hur det politiska systemet kommer att se ut i framtiden kan säkert någon statsvetare sia om men jag tror att vi har lite av svaret i Almedalsveckan.
I detta gytter av sakfrågor och strider är det viktigt för politikerna att förklara och informera som en motpol till den föraktfulla mobb som vill göra gällande att Sverige är ett korrupt land där politikerna gör allt för att fatta beslut som drabbar så många som möjligt negativt.
Precis som Anders Knape och Eva Nypelius, SKL:s styrelse, skrev i gårdagens GT.
Här har politikerna mycket att lära och ett är väl säkert att vill man ha ut sitt budskap så ska man vässa det ordentligt för att höras bland 1 040 andra som ropar.