Svartjobb eller bidragsfusk värst?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det blev lite svårt att ta frågan på allvar när Björn Elmbrandt i Sveriges radios samhällsprogram redogjorde för hur stora summor, som delas ut om året i bidrag. Siffran är cirka 520 miljarder kronor varav en miljard räknas som bidragsfusk, alltså mindre än en femhundradedel kunde anses vara fusk enligt hans utsago.
Fusk ja. En morgon satt jag och frukosterade i bergen mitt i Sydafrika, då en medelålders man vid bordet intill lutade sig fram och frågade om jag kom från Sweden. Jakande svar fick han och jag fick i gengäld följande av honom lite bisarra historia.
Hans far var italienare som på 1960-talet kom till Asea i Västerås som arbetskraftsinvandrare. Likaså hans mor som kom från Litauen. Vid pensionen lämnade de landet Sweden och till Sydafrika och bosatte sig där.
Fastnade redan i växeln
Nu hade fadern avlidit och hans svenska pension var förverkad, se det visste sonen. Så han ringde pliktskyldigt till Försäkringskassan i Sverige för att meddela faders bortgång. Men det var inte helt enkelt. Han fastnade redan i Försäkringskassans växel.
Engelska behärskade ingen på kassan. Nu började en svår process för en ärlig person. Alla sydafrikaner har inte telefoner och får heller inte utnyttja arbetsplatsens telefoner för privatsamtal.
Den här mannen hann förbruka många arbetstimmar och telefonpengar, utan att hitta en engelsktalande tjänsteman vid Försäkringskassan in Sweden. I vilken kolumn hamnar detta beträffande bidragsfusk?
Bidragsfuskar du stjäl du av andra, så tycker många eftersom det är en samlad kassa att fördela i svåra tider. Skattefuskar du stjäl du av staten och att tillåta pengar strömma ohejdat till statens kassakista är inte självklart för var och en.
När det gäller skattemoral så vet vi utifrån historien att alla makthavare sedan Valdemar Atterdags dagar har sökt brandskatta och beskatta underlydande. Folk som inte uppfattat att de fått något i gengäld har alltid försökt att undkomma både fogde och skattetryck. En del helt enkelt för att överleva.
Tjänster och gentjänster har varit något självklart i människors liv, särskilt på landsbygden. Hur många arbetare byggde sina bostäder genom väntjänster. Män har alla helger, hela året byggt på sina och andras hus.
Miljonrullningen med JAS
Med demokratins genombrott under 1900-talet får skattebetalarna tillbaka något av det som de tvingats lämna ifrån sig. Inte alla men många får med solidaritetsbegreppets intåg och i välfärdens namn del av ersättning vid inkomstbortfall.
I övrigt vet vi vad skatter fram till vår tid har använts till, men alla är inte överens om att skatter skall bäras lika av alla till vad som helst, när som helst. Miljonrullning till försvarets JAS-utveckling till priset av ett sönderfallande skolsystem är ett exempel.
Dyra omotiverade flyttar i kommun och stat. Höga löner för manliga chefer och låga för kvinnlig sjukvårdspersonal. Småföretagare i sin tur har alltid avundats lönearbetare deras försäkringssystem.
Jag har försvarat det svenska skattesystemet i världen. Tills nu. De solidaritetsargument som länge vägt tungt i den offentliga debatten är inte längre hållbara. Gränsdragningar mot naturaformer eller det som en gång kallades informella sektorn känns omöjliga. I samma stund som bärplockning blev skattepliktig gick staten och dess fogdar över gränsen. De tappade mångas självklara förtroende.
Tjänstemän som har tolkningsföreträde när det gäller skatteregler, kan inte bara dra åt svångremmen, vill man få hästen att arbeta måste man också slacka på linorna ibland.
Tolkningsföreträdare har sällan levt på landsbygden och kommit vardagen och mellanmänskliga relationer nära. Det är som de tillbragt sin barndom i forna tiders söndagsskola och lärt sig att du får inte, får inte, får inte. Och vad man inte får det är bara fogden och Gud som har koll på.
Tjänster och gentjänster
Mellanmänskliga transaktioner måste få finnas. Vänliga gester mellan människor är en fras, som kunde ersätta frasen tjänster och gentjänster och vara självklar. Mellanmänskliga transaktioner skall inte beskattas till priset av ett kallt, otäckt samhälle där människor uppmanas till angiveri.
Nazityskland blev ett angiverisamhälle. Vi är på väg in i samma kontrollsamhälle och det har gått fort. Skatteverk och försäkringskassa är ett slags pådrivare.
Folk skall inte behöva kuta rygg och känna konstant rädsla och sväva i okunnighet om skitsaker, när företagsledare av alla slag har möjlighet att skatteplanera och skatteflykta. Det är som att skattemyndigheten har vänt kikaren upp och ner för att få syn på de flitiga myrorna i stället för att rätta in de tungfotade elefanterna i ledet.
Gränserna för skattefrihet i vardagslivet måste med nödvändighet luckras upp. Folk måste kunna andas. Snålhet och rigiditet borde bytas ut mot vänlighet och generositet i vardagen. Att få lite tillbaka på skatten gläder varje hjärta.