Tala om ekonomisk demokrati!
Varför hör vi inte ett ord om ekonomisk demokrati i förstamajtalen och från partiledningen, undrar Jan Karlsson. Varför är socialdemokratin så feg i fråga om motsättningen mellan kapital och arbete?
Foto: Håkan Ericsson
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag vet att vi väntar på arbetet inför kongressen och på själva kongressens beslut. Men detta hindrar inte att man kan vara kraftfull och tydlig i argumentationen över klasskillnader som ökar. Varför är man så feg i fråga om motsättningen mellan kapital och arbete?
Dessa skillnader framträder allt tydligare ju mer det talas om privatiseringar av sjukvård och skola, tidigare bolagiseringar och nu senaste flugan, som är realisation av Svenska folkets gemensamt ägda företag.
Varför hör vi inte ett ord om ekonomisk demokrati?
Plånboken får styra
I år demonstrerade jag inte därför att jag - trots ivrigt sökande - inte kunde hitta någon annons om förmodade arrangemang. Det är något som brister i socialdemokratins sätt att kommunicera.
Jag är allvarligt orolig över vad som sker eller inte sker i partiet och eftersom jag själv arbetat inom socialdemokraterna i mer än 25 år måste jag naturligtvis också rannsaka mitt eget agerade.
Jag försöker att blanda mig i debatten idag både när det gäller ekonomi, miljö och kultur. Ifråga om miljö och försöken att styra vår drivmedelskonsumtion via skatter har jag varit kritisk till att socialdemokratin, kanske för första gång någonsin, accepterar att plånbokens tjocklek skall styra i stället för att mera direkt försöka motivera eller tvinga motortillverkare och bränsleproducenter att ta fram verkligt snåla alternativ.
Socialdemokratin borde också söka efter andra fördelningsprinciper än fattiga arbetares egen köpkraft. Jag har skrivit till många av partiets instanser och jag har tagit upp det i denna tidning.
Prasslandet med miljöpartiet
Om man hånler åt mina tekniska förslag må vara en sak, men ideologiskt borde det vara en het debatt. Det handlar om rättvis fördelning och om att samhället åtminstone försöker ta kamp mot kapitalet.
Men det är helt tyst. Ibland undrar jag över om tystnaden beror på "prasslandet" med miljöpartiet, trots att det borde vara mer naturligt att partiet söker sig mera vänsterut.
Tillbaka till min egen tid i partiet. Svarade vi verkligen inte folk då? Vad jag kan minnas, så hade vi en ström av brev in och alla fick svar.
Jag vet att ordförande och ombudsman ofta diskuterade vem av oss, som skulle svara på insändare. Vi publicerade pressmeddelande efter varje politiskt möte i föreningarna. Vi hade varje kvartal minikonferenser angående ingenjörskonst, antingen det gällde mekanik eller samhälle med åtföljande publicitet.
Är allt sådant förlegat eller är jag både blind och döv numera?