Tankar från tre gamla s-kvinnor
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Häromdagen var vi tre gamla s-kvinnor som gjorde det. Skärskådade dagens politik och jämförde med allt det vi varit med om. Två av oss har mycket lång erfarenhet. Det finns en karriärväg för socialdemokrater. Man börjar i Unga örnar när man är fyra år. Sen blir det SSU och sen kommunalpolitik. Det kan sluta i riksdagen. Sist skall man se till att lämna i tid och engagera sig i PRO.
Det finns några smygvägar in i partiet också. Kvinnoklubbarna finns för att föra fram kvinnor. "Vi måste ju rösta på kvinnan, även om vi egentligen tyckte att karln var bättre." Och jag hittade Broderskapsgruppen, de kristna socialdemokraterna. Inte hade jag klarat att ta mig in i partiet annars. Tyvärr är väl alla de här möjligheterna på väg att försvinna. Och partiet tappar medlemmar i rask takt.
Ungdom har större värde
Vårt parti är toppstyrt, det är vi eniga om. Det har funnits tillfällen när man haft bra förslag, goda argument för dem och många partivänner bakom. Men ingen lyssnade! Partiledningen hade redan bestämt sig, och det fanns ingen plats för diskussion.
En förändring har vi upplevt under åren, som inte gynnat de äldre i politiken. Förr var det normalt att man började som ersättare nånstans, för att skaffa sig kunskap och erfarenhet. Numera har "ungdom" större värde än allt annat. Om en ung människa anmäler sig, då lyfts hon upp till de tyngsta posterna direkt. Han som suttit som ersättare och väntat på sin tur, han slås ut, blir förståss besviken och försvinner från politiken. Efter ett tag lämnar den unge för jobb eller studier på fastlandet. Vad har man då vunnit i slutänden?
Villkoren för pensionärer olika
Ingen av oss tre är särskilt feministisk. Den äldsta har så småningom med tvekan gått med på idén om "varannan damernas" på listorna. "Jag vill inte bli vald bara för att jag är kvinna." Ändå var det hon som en gång kunnat bli riksdagskandidat, hon hade kunskap och erfarenhet. Och just då var det läge att skicka en kvinna till riksdagen. "Men jag hade ju barn hemma, inte kunde jag ge mig iväg då."
Villkoren för pensionärer ser mycket olika ut. Här finns de som lever i par, är friska och har bra pensioner. Man vågar nästan säga, att de är världshistoriens mest privilegierade människor. De har fullt utrustade bostäder, en på landet och en i stan. De åker på kulturella bussresor. De har tid att njuta av naturens växlingar. Man ser dem på teater, konserter, föreläsningar.
Och så finns de många kvinnor, som blivit ensamma på äldre dar. De har låga pensioner, eftersom de knappt haft några inkomster. För dem kan det vara svårt att få ekonomin att gå ihop. Hur skall då en bra äldrepolitik se ut?
Somliga behöver verkligen mer stöd från samhället. Vi saknar ännu lämpliga bostäder för dem som behöver en del hjälp i vardagen och tillfälle till gemenskap med andra. Men den som sålt en villa och har några miljoner på banken, borde inte räkna med att skattebetalarna skall stå för den omvårdnad han kan komma att behöva.
Ålderdomens sjukdomar
Vi kommer in på svåra frågor också. Många äldre har en mycket tung vardagstillvaro, sedan partnern drabbats av någon av ålderdomens sjukdomar. Samhället måste kunna gå in med mer stöd och avlastning än som finns idag.
Det allra svåraste är väl detta: alla känner vi någon som legat kanske tio år, helt borta från världen. Det är inget värdigt liv, även om omvårdnaden är mycket god. Måste det vara så - måste så många av oss överleva sig själva?