Tankar om en ny ledarskribent
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är en insikt, som är värd att uppmärksammas och egentligen lovvärd i en tid då gränserna på alla områden, inte minst inom mediavärlden blir alltmer utsuddade. Vi som varit med inom tidningsvärlden en längre tid vet, att vi ska ha rätt att kräva saklighet och objektivitet av nyhetsrapporteringen och allmänreportaget.
Det jagiska tyckandet
Av en "ledare" krävs en faktagrundande kommentar i något utanför mig själv. I en hybrid som "krönikan" släpps tyckandet loss utifrån (det alltför ofta uppblåsta) jagiska tyckandet. Det kan naturligtvis vara roligt nån gång, men i långa loppet blir det ganska tjatigt och förutsägbart.
Den krönika som Eva Bofride skriver på ledarsidan tar enligt min mening steget över från krönikan till ledaren på ett intresseväckande sätt. Hon ligger inledningsvis kvar i krönikans populistiska tänkande och intimisering, som trängt in i snart sagt alla typer av reportage.
Morgonmöte på chefredaktörens rum, han som längre ned blir "Hasse", den spelade falska blygsamheten och sedan malligheten. Det är faktiskt riktigt utstuderat och måste ha varit medvetet på ett sätt som lovar gott för framtidens läsare av dessa ledarsidor.
Till vänster om mittlinjen
Efter den krönikeartade inledningen kommer en kommentar till uppdraget som känns friskt och utmanande. Den handlar om den fasta förankringen i centerns ideologi, om att stå "till vänster om mittlinjen", om markeringen av "rörelsen" inom centerpartiet - det som en gång förde rörelsepartierna centern och socialdemokraterna nära varandra.
Ja, sannerligen har den "politiska kartan", som Bofride säger, förändrats med Maud Olofsson och Stureplanscentern.
För egen del har hon inte övergivit tanken om att "hela Sverige skall leva". Vi får inte "utmåla partiet som ett högerparti". Sådant slår bara tillbaka på socialdemokraterna, menar hon. Kanske är det så, men kanske är det också möjligt att vänstern inom centerpartiet kan finna vägen tillbaka till ett mittensamarbete. Jag tror det hör till hederlighet i den politiska världen att pröva en sådan idé.
Kanske är det vad hon menar med en "gammaldags" syn på politik, men kan den tanken öppna för samarbete över politiska gränslinjer, så vore mycket vunnet för alla parter.
Just nu är det inrikespolitiska röstfiskandet inför OS i Peking och en eventuell bojkott bara en av de många frågor, som skapar motsättningar istället för ett fördjupat samarbete i en alltmer turbulent och globaliserad värld.
Inte poliskt käbbel
Centerns framförda idé om en omprövning av barnbidrag till alla är kanske värd en fördjupad diskussion, trots allt, precis som den om betygsreformering inom skolans värld var det. Tiderna förändras. Historien möter framtiden i ett nu, där vi lever och verkar.
Det kräver samarbete, inte poliskt käbbel. Det politiska systemet fungerar bristfälligt och det inte bara organisatoriskt, som Bofride menar, och behöver därför reformeras. I den processen tror jag många vill vara med.