Tar elva timmar längre att resa klimatsmart
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Å andra sidan ger det långsamma sättet många möjligheter till intressanta jämförelser. I motsats till förr får man nu exempelvis använda toaletten även under uppehåll på station.
Absolut förbjudet förr. Och skyltarna är försvunna. De med den klassiska instruktionen: "Upplyft först båda locken mot väggen. Nedlägg därefter det undre, om så erfordras."
Medtagen matsäck på tåget
En annan skillnad är ätandet och drickandet. Förr var det nästan resans huvudpoäng. Om det så bara rörde sig om ett par timmar gällde det att gardera sig för att inte riskera svälta ihjäl efter vägen. Och det hette verkligen matsäck. Något så vanvördigt som fika skulle aldrig fallit någon in att säga.
Rejäla korvsmörgåsar...Kanske en laddning kalla tunnpannkor...Eller hårdkokta ägg... Mjölk i flaskor med patentkork... Det vattnas i munnen bara av att smaka på orden. Varför i fridens namn hette det patentkork förresten?
I vår bekväma tid ställer sig nästan ingen längre och brer smörgåsar före avfärd och ombord på flyg är medhavd matsäck sannolikt lika förbjudet som allting annat blivit. Förutom att det är alldeles för trångt. Men det förekommer knappast på tåg eller bussar heller. Frågan är om det inte också rentav blivit lite skambelagt att ha mat med sig? I stället förutsätts man, om man åker tåg, uppsöka restaurangvagnen. Eller stressa i väg till något gatukök under uppehåll, fast det hör till det mest ruinerande man kan göra.
Men bara för att det var trevligt på resor och utflykter behöver man ju inte drunkna i matsäcksnostalgi. I den gamla skolan var matsäcken också en klassmarkör.
Fattiga barn fick skämmas för sin påvra kost och gå avsides för att inta den. Kanske finns det ännu en och annan kvar med egna bittra minnen av den tiden. Om inte annat kan man läsa om det i Vilhelm Mobergs "Raskens".
Fria skolmåltider och barnbidrag
De fria skolmåltiderna är därför en av de stora jämlikhetsreformerna här i landet. En av de med tiden rätt många saker som vi inte längre värdesätter, eftersom vi bara tar dem för givna.
Kanske gäller det även barnbidraget? Varför Maud Olofsson plötsligt vill ha det behovsprövat är egentligen obegripligt, men stärker onekligen bilden av ett gammalt mittenparti, som nu villigt iklär sig rollen som snöplog åt allsköns nyliberalism.
Enkelt, obyråkratiskt och särstämplar inte barn från fattiga familjer. Det var dåvarande socialministern Gustav Möllers huvudargument då barnbidraget infördes 1948. Argument som borde ha samma tyngd i dag, sextio år senare.
Att det kan sticka i ögonen att även höginkomsttagare får del av pengarna bör kloka politiker låta bli att plocka billiga poäng på. Varje ambition att utjämna inkomstklyftorna är värd applåder. Men klämma åt miljonärerna genom att förstöra ett redan jämlikt barnbidrag är att börja i fel ände.