Tårarna räddade Hillary Clinton
I måndags var det tårar för Hillary Clinton, men efter segern i New Hampshire är hon åter segerviss. foto: Hadi mizban/scanpix
Foto: HADI MIZBAN
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men så blev det inte och det finns egentligen bara en, i varje fall enkel, förklaring till detta: Hillary Clintons tårar vid ett möte med kvinnliga väljare på måndagskvällen. Ja, om det verkligen kom några tårar tvistar de lärde. Liksom om huruvida hennes känslosamhet var kalkylerad eller äkta. Klart är emellertid att den hade klar dragningskraft på kvinnor som strömmade till i stora skaror. Något som tillsammans med stödet från övertygade demokrater räckte för seger.
Folklig framtoning
Med detta sagt vill vi på intet sätt förringa Hillary Clintons starka kandidatur på grundval av de politiska sakfrågorna. Hennes stora engagemang för att ge alla amerikaner en trygg och fungerande sjukförsäkring. Den ärliga viljan att få slut på Irak-kriget. Den långa erfarenheten och kompetensen med 35 år i politiken.
Nej, långt ifrån så. Bara göra det enkla påpekandet att politik också bygger på känslor och en folklig framtoning. Detta är något hon haft svårt med tidigare men som nu kan bli till ett segervapen framöver. Eller som hon själv uttryckte saken: "Jag lyssnade till er, och under tiden fann jag min egen röst".
Förutsägbar seger
På den republikanska sidan gick det däremot som opinionsmätningarna förutsagt, seger för senator John McCain från Arizona. Men även detta är en överraskning. Dels för att segern var överraskande stor och dels för att McCain var i det närmaste totalt uträknad så sent som för ett halvår sedan.
Nu sopade han, med sina 37 procent, mattan med tvåan Mitt Romney på 32 procent. Två förväntade och väl behövda segrar för den tidigare guvernören från grannstaten Massachusetts har förbytts i noll. Och de som tjänar mest på detta är förmodligen segraren från Iowa, Mike Huckabee, och den frånvarande före detta borgmästaren i New York, Rudi Giuliani. För här ligger fältet än mer öppet än hos demokraterna.
Spännande år
Inför det slutliga presidentvalet ser det inledningsvis mest lovande ut för demokraterna. Väljare kommer till deras nomineringsmöten och primärval i strida strömmar. De är mer samstämda i de politiska sakfrågorna. Och de har, sist men inte minst, goda kandidater som är välkända, populära och entusiasmerande. Amerikanerna, liksom vi andra på sidan om, går hur som helst ett fortsatt spännande år till mötes!