Tid för kärlek och hågkomst
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
för de bortgångna innehavarna.
Dessa kan svårligen se dem
och livet kan ingenting ge dem.
Så ljusen är till för de levande
som söker ett svar på frågorna.
Osäkra, hjälplösa, trevande
tänder vi lågorna.
Alf Henriksson, förstås. Denne underfundige filosof och rimsmed. Finner orden och uttrycken åt oss. Sätter ord på våra tankar.
Kärlek och hågkomst
Allhelgonatid virvlar upp minnen. Från dem som nyligen lämnat oss och från dem som vilat länge på kyrkogården. Vi tar bort blommorna från i somras. Planterar ljung och lägger på en vinterkrans eller en vinterbukett.
En handling av kärlek och hågkomst. Tänder ett ljus. Fladdrande flämtande ljuslågor fyller kyrkogårdarna. Obeskrivligt vackert i den mörka höstkvällen. Skapar en märklig stämning av eftertanke. Tysta står människor nära sina kära.
I allhelgonakvällen möts liv och död på ett förunderligt sätt. I allhelgonakvällen söker vi svar på de eviga frågorna om liv och död. Osäkra, hjälplösa, trevande tänder vi lågorna, så som i Alf Henrikssons allhelgonadikt.
Kyrkohistoriskt går firandet tillbaks till 800-talet, firandet av kyrkans helgon och martyrer. Helgon som genom sina liv och handlingar har lämnat efter sig ett mönster att leva efter. Alla helgons dag infaller alltid den 1 november.
Tända ljus på gravarna
Men sedan 1953 flyttades firandet av dagen i praktiken till lördagen mellan 31 oktober och 6 november. Det var kanske för att inte störa industriproduktionen i välfärdsbygget med en röd dag mitt i veckan.
Men i romersk-katolska kyrkan håller man fast vid den 1 november. Söndagen efter Alla helgons dag kallas Alla själars dag. Egentligen är detta den dagen då vi minns våra egna kära avlidna.
Att tända ljus på gravarna är en relativt sen sed i Sverige. Successivt har den seden brett ut sig under 1900-talet, framför allt under andra halvan av århundradet. Sannolikt fanns djupt inom oss en längtan efter ljus i ett skrämmande höstmörker där döden tränger sig på. Med ljuset får vi en samlingspunkt som kan möta ett djupt behov av varm gemenskap.
Numera konkurrerar andra ljus under Allhelgonahelgen. Halloween med ljus i urgröpta pumpor med otäcka ansikten. En gammal keltisk och germansk sed som lanserades i Sverige 1995 av detaljhandeln. "Bissniss" låg alltså bakom.
Halloween har inte fått fotfäste
Men det finns också en koppling till de döda, som enligt irländsk tradition återvänder just denna natt och behöver vägledas med ljus. Halloween har inte fått riktigt fotfäste i Sverige, kanske beroende på att människor vill hålla fast vid en lugn och stilla familjehögtid. Minnas, tänka, reflektera.
Under hösten avslutar naturen sin blomstringstid. Vid Allhelgona har löven fallit av. Fallit till marken för att bli mull och näring till nytt liv. Liv och död avlöser varann i ett evigt kretslopp.
Som i Bo Setterlinds "En dikt i allhelgonatid":
Hur snabbt blir lönnarna gula
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.