Tiden är bristvaran
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det gäller de övergångspengar som EU har ställt i sikte för Gotland när man upphört med sockerbetsodling för konsumtionssocker. Det rör sig om cirka 35 miljoner kronor. Den styrgrupp med olika intressenter som arbetar med frågan hade i går kallat till en träff på Lövsta för att redogöra för dagsläget. Inga färdiga förslag finns mer än att man nu förstår att det gäller att investera i en färdig och ekonomiskt bärkraftig idé. Något försöksprojekt eller utvecklingsprojekt är det alltså inte längre tal om.
Gotland skall in på en befintlig marknad, var det budskap som gavs. Men exakt vilken marknad kan man idag inte ge besked om. Det var flera projekt som redovisades och alla hade kalkyler som gav acceptabla ekonomiska överskott på gjorda investeringar. Och det utan att de 35 miljoner kronorna hade räknats in i kalkylen. Det innebär att kalkylerna kan få en än mer gynnsam slutrad.
En fortsatt sockerbetsodling och energiutvinnig ur den grödan är ett av de bärande spåren. Sockerbetan är nämligen den gröda som har bland de högsta energivärden, och därmed också mest lönsam av det som odlas på åkrar sett rent ekonomiskt.
Att det blir ett ensamt betspår tror jag däremot inte. Här kommer andra möjligheter också att blandas in. Gotlands kommun har ju i sin energiplan målsättningen att vara självförsörjande på energi senast år 2025. Då räcker det inte enbart med att utvinna energi ur sockerbetor. Här kommer mycket av det som idag räknas som restprodukter att tas till vara. Inte minst kommer våra sopor att få stor betydelse för att utvinna biogas på ett effektivt sätt.
2010 måste allt vara klart att investera och det i en bransch under stark utveckling där ny kunskap kommer fram hela tiden, vilket också komplicerar helhetsbilden.