Tillbaka till naturen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I går spreds uppgifter om en brittisk forskare som konstaterat att människor på landet lever längre än stadsbor. Officiella siffror från England visar att en kvinna som lever bland "idylliska kullar och vidsträckta fält" kan förvänta sig att leva i medeltal 86 år, medan hon bara skulle bli 76 år om hon bodde i exempelvis staden Manchester.
Hur kan vi ha hamnat i en tillvaro där detta blir nyheter?
Vi lär oss hela tiden nya saker men glömmer också mycket. Tydligen.
Allt fler människor bor i tätort medan landsbygden blir en plats som vi besöker på semestern eller helgen. Det blir folkstorm när ett buskigt gammalt skjutfält ska bebyggas med bostäder fast hela resten av Gotland i stor sett är ett enda stort naturreservat, utan några som helst hinder för besök.
De som hävdar att Gotlands kuster håller på att förvandlas till villavagnsparkeringar har helt klart inte uppmärksammat att Gotlands kust inte bara består av Snäck, Kneippbyn och Björkhaga. Gotland är en ö med 80 mil kust, den allra största delen orörd och skyddad av hårda strandskyddsregler som inte har åsidosatts.
Till detta finns inlandet och en landsbygd som är som ett enda stort rehab för stressade nutidsmänniskor som envisas med att tränga ihop sig på en liten yta tillsammans, långt från idylliska kullar och vidsträckta fält.
Nutidsmänniskan vill ha sina strövområden på gångavstånd, skit samma att det som de söker finns i överflöd några stenkast bort. Det är just den här plätten som är oumbärlig, just dessa örter och insekter som ska skyddas.
Jag bor själv i stan. För att jag trivs med att ha människor och service omkring mig och för att det fungerar bäst för mig. Men när jag går i skogen, på stranden eller längs en åkerväg bredvid ett nyslagen vall, frågar jag mig hur jag kan bo i stan när detta finns. För det händer något med oss när vi är nära naturen, så är det ju.
För gotlänningar borde det inte finnas något hinder att låta naturen komma nära. Men frågan är om vi ska kräva att naturen kommer till staden eller att människan tar sig till naturen?