Tilltro på gränsen till naivitet
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Själva problemformuleringen verkar gruppen ha fått till på ett vettigt och någorlunda realistiskt sätt. Brottsligheten i stort må ha minskat under senare tid men bytt skepnad, en allt större andel brott är grova och förövarna kryper ner i åldrarna. Det finns kriminella gäng som medvetet utnyttjar straffmyndighetsgränsen genom att värva minderåriga till sina brott. Det är en cynisk men sorglig realitet.
För att förhindra att fler unga dras ner i det kriminella träsket är det, enligt folkpartiet självt, förebyggande insatser som är överlägset mest effektivt. Samhället skulle spara miljontals kronor om man satsade resurser på ungdomar på glid i tid, istället för att ta kostnaderna för brottslighet senare.
Tyvärr är den insikten som bortblåst när förslagen från arbetsgruppen sedermera presenterats. Då handlar inte längre om förebyggande åtgärder utan om domstolar, tvångsåtgärder och drogkontroller. Det går inte enbart stick i stäv med det man själva konstaterat, tilltron till dessa hårdare åtgärder gränsar till ren naivitet.
Ta idén om att fler brott som begåtts av minderåriga bör utsättas för en reell domstolsprövning. Eftersom inga straff kan delas ut är idén istället att visa ungdomarna allvaret i situationen, som om de inte redan fått kraftfulla reaktioner från polis, skola och socialtjänst. De som inte tagit till sig av de signalerna och medvetet har ignorerat myndigheternas försök att leda dem på rätt bana befinner sig långt utanför samhället.
Redan idag finns det en mängd olika åtgärder att ta till för polis och myndigheter som är väldigt långtgående, i värsta fall att tvångsomhänderta barnen och ge dem en ny familj. Snarare än att lägga på ännu fler befogenheter borde fokus ligga på hur vi bäst utnyttjar de möjligheter som redan finns.
De pengar som folkpartiet vill lägga på domstolsprocesser och drogtester hade gjort större nytta om de hade använts till att stötta familjer med problembarn eller till att utöka socialtjänstens resurser för att ta tag i fallen. Att ensidigt koncentrera sig på hårdare straff och kontroll leder inte framåt.