Tillväxten har sin begränsning
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ekonomiska intressen blir alltid nervösa om förutsättningarna ifrågasätts och använder gärna sin makt till att påverka. Talar om domedagsprofeter, söker stöd bland lobbyister och lealösa opinionsbildare.
Hållbar utveckling
Genom åren har många liknande analyserande rapporter publicerats om miljötillståndet i världen med visioner om framtiden. Brundtland-rapportens budskap om hållbar utveckling var en milstolpe och den senaste i raden är rapporten från FN:s klimatpanel.
Budskapen har kommunicerats av karismatiska personer: Norges tidigare statsminister Gro Harlem Brundtland och senast förre vicepresidenten Al Gore. Därmed har budskapen nått ut och fått genomslag.
Rapporterna talar ansvarsfullt om förutsättningarna för människans överlevnad och jordklotets begränsade resurser i ett längre perspektiv. Låt vara att Romklubbens prognoser inte helt slagit in. Men i grunden hade man rätt. Rätt i att uppmärksamma miljöhoten. Rätt i att påtala riskerna med överkonsumtion. Rätt i att jordens resurser är ändliga.
En del risker kan bemästras med ny teknik, dock ofta alltför energikrävande. Forskning kan finna ännu okända lösningar.
Just energin kommer sannolikt att vara en flaskhals för tillväxt framöver. Förnybara energikällor (sol, vind, vatten och biobränsle) kan bli del av lösningen när de icke förnybara energikällorna tryter. Oljeproduktionen har sannolikt nått sin topp. USA passerade toppen redan 1970, Venezuela, Mexico och Nordsjön runt 2000. I Saudiarabien och Kina börjar man ana en nedgång. Ryssland, Brasilien, Angola, Nigeria och några arabländer närmar sig.
Oljan håller på att sina
Geologerna tycks vara överens om att 95 procent av all olja i världen är upptäckt. Även många mineraler är på väg att ta slut eller är alltför energikrävande att utvinna, med dagens teknik.
Givna naturresurser är således inom överblickbar framtid på upphällningen. Miljöföroreningar tilltar över klotet. Sötvattentillgången är begränsad. En klimatförändring är på gång. Lägg därtill att biosfären (där liv förekommer) har en begränsad tolerans för människans aktivitet. FN:s miljöorgan gjorde redan 1977 följande uttalande: "Då dessa gränser överskrids är mänsklig välfärd, till och med livet självt, hotat." Detta tycks vara svårt att inse när tillväxt och konsumtion är vår tids avgudar.
Hur bemästra en hotfull framtid?
Slutsatsen blir att strategier måste utarbetas för att bemästra en för mänskligheten hotfull framtid. Fakta finns på bordet. Insiktsfulla beslut har tagits. Men tillämpningen brister som vanligt. Världens ledare, från den kommunala till den internationella nivån, har uppenbara svårigheter att ta ut en ansvarsfull kurs mot en hållbar framtid. Att ta ansvar för det långsiktiga perspektivet tycks svårt. Men man kommer att tvingas inse de stora sammanhangen, de mellan ekonomi och ekologiska system som är en grundförutsättning för själva livet.
En slutsats av finanskrisen borde bli att reflektera över konsumtion och tillväxt i en värld med ändliga resurser. Krävs ytterligare katastrofer för att inse och förstå? Sannolikt, eftersom man vägrar se Jordens prekära tillstånd i vitögat.