Tomma ord och nollvisioner
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I Oxelösund, som toppar statistiken över vräkta barn per capita, säger Sören Carlsson (s), ordförande för vård- och omsorgsnämnden att "de politiska riktlinjerna är att inte några barn ska vräkas" till Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra. En nollvision som sedermera blev en politisk riktlinje, alltså.
Så varför blir det så här? Visionerna uppfylls uppenbarligen inte och det finns inga direkta handlingsplaner, bara riktlinjer, för hur man ska stoppa att barnfamiljer blir vräkta.
Självfallet kan det inte i någon kommun vara så att om man råkar ha barn slipper man betala hyran därför att regeringen har bestämt att inga barn ska vräkas. Däremot måste förstås varje kommun få reda på när en familj inte längre klarar sin hyra, för att skydda barnen. Dessutom är det ofta så att de som blir vräkta har långt värre problem än bostadslöshet. Det gör det extra viktigt med handlingsplaner som innehåller mer än en säng och ett tak över huvudet.