Trångt i gotländska landskapet
Hur strandskyddet ska behandlas är inte helt självklart.
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag mötte en man en dag, som en gång i tiden var ordförande i Hembygdsförbundet. Apropå strandskydd, tyckte han, att tar kommunen ett beslut, så är det bara att hålla sig till beslutet. Det kan man ju tycka är riktigt. Finns det strandskydd så kör på förbud. Får man inte bygga nedanför +2 meter gräns över havet på grund av klimatförändringen, så gäller ett nej till bygglov. Men så enkelt är det nu för tiden inte eftersom det numera också handlar om exploatering av tidigare jordbruks- och skogsmark.
Många levande lantbruksfastigheter liksom arbetarbostäder eller samhällen slogs upp före tanken på strandskydd. På Öland är det annorlunda eftersom gårdarna ligger långt ovanför strandmarken. På Gotland finns fastigheter överallt som ligger i strandskydd. Skall de inte kunna moderniseras efter uppkomna behov? Hur skall då en utveckling kunna ske på landsbygden ?
På en jordbruksfastighet har tidigare alltid efter behov slagits upp lador, uthus och annat. Ingen har ifrågasatt tillkomna behov på en lantbruksfastighet. Så sent som 2007 frågade jag byggnadsnämndens ordförande om vad som gäller på en jordbruksfastighet vid ombyggnad eller tillbyggnad och svaret var, att det var svårt att svara på.
Intressant är att ingen reagerar på de stora blå silos, som slås upp på gårdarna runt om på ön och konkurrerar hårt med de gotländska kyrktornen milsvitt i landskapet. Stör de ögat? Knappast.
Det ögat ser, står många inte ut med. Det väcker ont blod.
Men andra sinnen som lider i landskapet beaktas sällan. Det är mycket ljud som tillkommit över åren i tät bebyggelse liksom på landsbygden. Och ljud bär långt och stör rörligt friluftsliv lika mycket som grannens stängsel vid havet. Sprida skit som bär dofter ända in i kylskåpet är självklart bondens privilegium.
Själv skulle jag vilja veta hur vi som är äldre och har dåliga knän skall kunna ägna oss åt rörligt friluftsliv, när stränderna numera är fullkomligt urgröpta efter sista årens stormar och strandkanten blivit hög som hus. Det krävs minst två trappsteg för att komma upp och ner på de stränder som jag använder. Om vi lägger ut två lastpallar för att ta oss till vattnet, är det brott mot strandskyddslagen? I detta regnets sommar kan man fråga sig om det är bättre att köra med fyrhjuling och lämna djupa spår i strandmarken eller grusa vägen ner till havet?
Det är svåra val, svåra värderingar att göra i många fall, i andra känns uppkomna ramaskrin som ren avundsjuka. Vi måste kunna leva på ett vettigt sätt. Varje tid tillför sitt i byggnadsteknik och huskroppar och ger därmed sitt avtryck i landskapet.
Vem skall ha sista ordet om vad som är möjligt eller rimligt i det gotländska landskapet ? De flesta känner till att den viktigaste politiska posten i kommunen knappast är ordförandeposten i kommunstyrelsen.
Överklaganden i demokratin
Lagar, om de bli stelbenta eller omoderna är också till för att ifrågasättas. Klagan gör sällan nytta, det skall gudarna veta, men överklagan hör hemma i en demokrati. Om sedan ärenden tar lång tid, så är det inte den eventuella överklagande grannens fel, utan handläggningstiden för överklagande.
De som borde klaga och överklaga är Visbyborna, som snart inte har någon strand att vandra på eller havsbad att ta morgondopp vid.
Men på ön är det ont om anarkister i rakt nedstigande led från medeltidens farmannabönder. Idag råder mera något slags avundsjuka, ofta angiveri och snåltarmar. Om inte jag får, så får inte du. Det blir väldigt trångt och musealt.