Trots ögonöppnaren blir det bakelse också nästa år
Så här ser vi ofta målningar av Gustav II Adolf, det vill säga till häst. Bildbyrån Scanpix anger dock inte vem konstnären är i detta fall.
Foto: -
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det var 1907 som Sverige införde en särskild svenskdag, och då föll alltså valet på den 6 november. Som ett minne till en dimmiga dag i Lützen 1632 då Gustav II Adolf dog på slagfältet. Vid denna tid var det knappast någon som såg Gustav II Adolf som annat än en svensk hjälte och frihetskämpe.
Gustav Adolf-dagen hade redan tidigare firats på finskt och finlandssvenskt håll. 1923 utvidgades firandet den här dagen till en festdag för svenskheten varhelst man befann sig i världen.
Ingen eftertanke
Någon flaggstång för att flagga har jag aldrig haft, så på det sättet har jag aldrig celebrerat Gustav Adolf-dagen. Däremot har jag många gånger smitit in på något konditori och antingen på stället inmundigat kaffe och en Gustav Adolf-bakelse eller också köpt med mig hem för att ta till kvällskaffet. Så skedde förra tisdagen. Efter ett kvällsjobb på redaktionen blev det vägen förbi Norrgatt och två bakelser med rosa marsipan och en chokladbit utformat som ett porträtt av Gustav II Adolf. För bakelserna fick jag betala 20 kronor styck.
Bakelserna var goda, men egentligen hade jag ingen större eftertanke när jag åt dem. Därför blev Carl-Erik Nilssons historik vid centerjubileet senare i veckan en ögonöppnare för mig.
Kristian IV
Vi deltar alltså i firandet av Gustav II Adolf trots att han aldrig varit kung över oss gotlänningar. På den tiden Gustav II Adolf härjade på sina krigståg var vi danskar och från 1588 fram till freden i Brömsebro 1645 var vår kung Kristian IV. En populär dansk kung som överlevde Brömsebrofreden med tre år.
Den här sanningen borde jag ha haft helt klar för mig eftersom jag faktiskt har både årtalet 1632 (Lützen) och 1645 (Brömsebro) inpräntade i mitt minne. Jo, jag gick ju i skolan den tid då just sådana här uppgifter ansågs viktiga att kunna utan att ta till några andra hjälpmedel än det egna minnet. Så jag kan därför närhelst du frågar mig också kunna svara att Karl XII blev skjuten 1718. Om det däremot var en fiendekula eller en kula från de egna som dödade honom är det ingen enighet om.
Regentlängden
Under min gymnasietid kunde jag faktiskt den svenska regentlängden från Gustav Vasa och till våra dagar. Den sitter däremot inte kvar idag, utan jag har numera till och med svårt att komma ihåg ordningsföljden på Sveriges regenter.
Jag minns att 1645, när Brömsebrofreden skrevs och vi gotlänningar blev svenskar, så var drottning Kristina Sveriges regent. Hon var dotter till Gustav II Adolf, men alltför ung för tronen när fadern dog 1632. Fram till 1644 styrdes därför Sverige av en förmyndarregent, Axel Oxenstierna.
Jodå, det är samme Oxenstierna som är aktuell i dessa dagar, eftersom det var han som gjorde vår nuvarande länsindelning. Den indelning som Ansvarskommittén nu vill ändra till ett antal regioner.
Med tanke på den senaste tidens debatt är jag dock inte så säker på att Mats Svegfors, som ordförande i Ansvarsutredningen, blir lika historisk som Axel Oxenstierna. Det råder nämligen inte enighet om hur man vill indela landet i storregioner. Att det blir någon förändring är jag säker på, men fråga mig inte idag om hur det blir.
Ändrar inget
Med tanke på det jag nu skrivit så borde alltså vi gotlänningar stå vid sidan av firandet av Gustav Adolf-dagen. Sannolikt är det fler än jag som fått en ögonöppnare att vi aldrig hade Gustav II Adolf som kung. Inte minst märkte jag det bland centerjubilarerna som lyssnade till Carl-Erik Nilsson förra helgen.
Men oavsett detta tror jag att det blir en bakelse också nästa år. Men då med större eftertanke om att vi då minner en kung som aldrig var kung över Gotland.