Turkiet måste tas på allvar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
De turkiska väljarna har samtidigt visat en imponerande politisk mognad. De har i motsats till den gamla sekulära politiska eliten i landet kunnat skilja mellan religion och politik. De svalde inte den förenklade propaganda som gick ut på att en seger för det islamistiska partiet AKP skulle hota demokratin och tvinga alla turkiska kvinnor att bära slöja. Väljarna satte den politiserande militären på plats, och de gjorde klart att de vill ha reformer och framsteg. Inte nationalistiska floskler och andligt förtryck i Kemal Atatürks namn.Reformera polisen
Trots att mandaten späs ut genom att det extremnationalistiska MHP tagit sig in i parlamentet får AKP en komfortabel majoritet, om än inte de två tredjedelar som krävs för att ändra författningen eller få sin egen presidentkandidat vald. Regeringen Erdogan kan nu med förstärkt mandat driva reformprocessen vidare. Den viktigaste uppgiften, utom att snabbt installera en president som kan accepteras av parlamentet, blir att reformera Turkiets institutioner, till exempel polis, domstolar och militär. Vad som i Turkiet brukar kallas för "den djupa staten". Utan institutionella reformer kommer mycket av den nya lagstiftningen att stanna på papperet. Den andra huvuduppgiften blir förstås att lotsa landet in i EU. Med de politiska reformer som genomförts och planeras och med den snabba ekonomiska utvecklingen i Turkiet, är det hög tid att EU tar itu med de krafter som av mer eller mindre grumliga skäl motsätter sig ett turkiskt medlemskap. Dit hör den nye franske presidenten Sarkozy som hävdar att Turkiet inte hör hemma i Europa. Är det geografin som avses, har Europa för länge sedan tagit ställning till den frågan genom att bevilja Turkiet medlemskap i en rad europeiska institutioner. Hur kunde EU för övrigt ge medlemskap åt Cypern som ligger söder om Turkiet och mycket närmare Syrien än Grekland om man anser att geografin är avgörande? Turkiet har åtminstone en fot på den europeiska kontinenten. Cypern är ett problem
Just Cypern är ett stort problem i sammanhanget. Det är ofattbart att EU kunde bevilja medlemskap åt Cypern, sedan den grekiska majoriteten på ön sagt nej till Kofi Annans plan för att ordna upp förhållandet till den turkiska minoriteten. Några hundra tusen nationalistiska grekcyprioter med en tvivelaktig president i spetsen har nu i kraft av Cyperns medlemskap vetorätt i bland annat frågor som rör Turkiets relationer till EU. De har som Ingmar Karlsson, vår generalkonsul i Istanbul, uttryckt det blivit "svansen som styr hunden".Det är dags att Europa gör upp med sin islamofobi och tar Turkiets kandidatur på allvar. Erdogan förtjänar allt stöd i sin strävan att modernisera och demokratisera Turkiet, och det vore ett allvarligt misstag om Europa inte skulle ta hans utsträckta hand.