Tveksamt om Mugabe tillåter att Zimbabwe får en ny regering
Den som tror att Robert Mugabe kommer att lämna över makten till någon annan, har inte förstått att Mugabe är en man utan roder. Han har intelligens och makt, men saknar fullständig empati.
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nu räknas rösterna centralt i alla fall och annat var inte att vänta. President Robert Mugabe kan inte förlora och går något honom emot så hämnas han. Hämnas brutalt och orättfärdigt.
Joshua Nkomo fader Zimbabwe
Medialt beskrivs numera Robert Mugabe, som den man som befriade Zimbabwe och som landets första och ende president. Bortglömd är Joshua Nkomo, den man som grundade det första partiet och fick namnet fader Zimbabwe. Han erbjöds presidentposten vid övertagandet av engelsmännen 1980, trots att Nkomo förlorade valet med sitt parti Zapu.
Ett parti som till skillnad från Robert Mugabes utbrytarparti Zanu PF var "multiracial", alltså till för alla i Zimbabwe oavsett stam eller hudfärg. På samma sätt som MDC, Tsvangirais nuvarande oppositionsparti, är fyllt av jordägare, lantarbetare, shona eller ndebele.
Robert Mugabe anslöt sig en gång i frihetskampen till fader Zimbabwe, men ville driva en hårdare politik. Som tack för att han och inte Nkomo fick bestiga tronen, Nkomo blev landets vicepresident 1980, så vägrade Mugabe att begrava Joshua Nkomo på the Heroes Acre, hjältarnas kyrkogård utanför huvudstaden Harare, när han gick bort 1999.
Jag försäkrar att det gick ett sus genom hela landet, när folk förstod att deras fader Zimbabwe inte skulle få en statsbegravning. Han var ju en hjälte han också. Robert Mugabe hade beskyllt Nkomo för att försöka göra en statskupp och sa "att Nkomo var en kobra. Det enda sättet att ha att med en orm att göra är att slå den i huvudet".
Mugabe sände därefter sin femte brigad till södra Zimbabwe Matabeleland och dödade mer än 20 000 ur befolkningen. Småbarn som kvinnor föll offer i ett folkmord som anglikanska kyrkan avslöjade i slutet på 1990-talet.
Allt för att en gång för alla ta död på Nkomos parti Zapu. Idag är södra Zimbabwe förre finansministern Simba Makonis fäste. Makoni som utmanat Mugabe.
Ingen i väst brydde sig. Mugabe tog ju självaste Torbjörn Fälldin med överraskning vid ett statsbesök i Sverige, när han svarade, att han inte tänkte införa flerpartisystem, som svenska regeringen självklart föreställde sig som utveckling på den nya staten Zimbabwe.
När européer väl utsett sina frihetshjältar, ser man gärna igenom brutaliteter som uppstår i befrielsehjältarnas spår och sväljer. Man beklagar givetvis, men ser ofta bara på.
Mugabes eviga hämnd
Den som tror att Robert Mugabe kommer att lämna över makten till någon annan, har inte förstått att Mugabe är en man utan roder. Som Stalin och Hitler har han intelligens och makt, men saknar fullständig empati.
Han kör sitt eget race och använder framförallt schismen mellan vita och svarta i sin retorik. Det är Storbritanniens fel att ekonomin ligger på en inflation av 100 542,2 procent
Inför detta val köpte Mugabe in traktorer, plogar, skördetröskor, majs och annat, som han delade ut för att rigga valet. Oerhörda omkostnader som nästa regering får som påbackning på statskulden.
När man ser Mugabes stela ansikte, nästan cementerat i sin avsaknad av rörelse, får det mig att tänka på Aspbergers syndrom. För den vanliga zimbabwiern är Mugabes reaktioner och utfall mera som en evig hämnd på den behandling han fick i Ian Smiths fängelser i dåvarande Rhodesia. Ja, han blev torterad.
Numera är en av hans principer, att ingen vit människa inom EU eller USA skall komma och lägga sig i hans görande och låtande. Många afrikaner stöder hans uppror mot väst och imperialismen. Att ett land slås sönder är bara en frukt av detta.
Man kan inte behandla människor i afrikanska länder som ett enda folk. Keynea kan inte jämföras med Zimbabwe. Varje land är som alla andra i världen sprungna ur sin historia och sin miljö. Zimbabwierna är ett mycket tåligt folk och arbetsamt.
Mugabe är ju också en fader
Det är svårt att leva i ett land där förtryck av engelsmän omvandlas till förtryck av de egna. Man deltog ju i samma befrielse. Var skall man lägga sin lojalitet? När människor dör som flugor kring en i onödan och maten ohjälpligt tar slut och hälften av familjemedlemmarna finns i Sydafrika, då måste något hända.
En del vågar räta på ryggen och lägga sin röst på oppositionen. Andra inte. Mugabe är ju också en fader, som Mandela och Nkomo. Man slänger inte ut sin far.
Om Zimbabwe får en ny regering denna gång är mycket tveksamt.