Tyska valet en väckarklocka (s)
Sveriges ÖB under andra världkriget, Olof Thörnell, var en stor Hitlervän. Thörnell ville dra in Sverige i finska vinterkriget.
Foto: PRESSENS BILD
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hon hade suttit risigt till om hon inte hade kunnat leverera en borgerlig regering, efter två dåliga val på raken och ett resultat på historiskt låg nivå för kristdemokraterna.
En stor del av väljarkåren ville också se ett slut på det onaturliga samregerandet mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna (SPD) som lett minskat intresse för politik. Valdeltagandet i söndags var det lägsta i förbundsrepublikens historia.
Missnöjda socialdemokrater
En stor del av soffliggarna var missnöjda socialdemokrater. SPD fick 23 procent, ned 11 procentenheter och en halvering av partiet på litet mer än 10 år. Den styrande klicken i partiet på nationell nivå - ett gammalt garde bestående av till exempel partiordföranden Franz Müntefering, som tycks se vänstern som ett större problem än högern, och en teknokratisk elit symboliserad av den förlorande kanslerskandidaten Frank-Walter Steinmeier, jurist och ämbetsman - verkar inte förstå att SPD förlorat kontakten med rötterna och blivit allt mindre relevant för de tyska väljarna.
SPD-ledarna försvarar frenetiskt de beslut de tagit i koalitionen med Merkel, utan att bry sig om att dessa varit impopulära i den egna leden och, i den mån de varit framgångsrika, gynnat den kristdemokratiska regeringschefen. Väljarna tackar nu socialdemokraterna, däribland den populäre finansministern Peer Steinbrück, för deras idoga arbete i Merkels regering genom att ge dem sparken.
Bordet är dukat för Merkel när hon nu slår ihop påsarna med nyliberalerna och kan förverkliga de rikas drömmar om lägre skatter och mindre "socialstat". Den tyska ekonomin (som inte drabbats så hårt som den svenska av finanskrisen) är på väg uppåt igen, och de sociala nedskärningarna har legitimerats genom samarbetet med SPD. Nu när de stora budgetunderskotten ska arbetas av, kommer ännu mer av den varan, men grunden är redan lagd av den stora koalitionen.
Vänstern och De gröna
En tid i opposition är uppenbarligen vad socialdemokraterna behöver för att rekonstruera partiet och komma överens med Vänstern (Die Linke) och De gröna. Det blir en lång och svår process. En stor del av ledningen måste bytas ut. Delstatsregeringarna utgör den naturliga växtbänken för tyska politiker på nationell nivå. Det är också där samarbetet med Vänstern måste utvecklas.
Idag är SPD hårt tillbakapressat även på delstatsnivån, och styr idag bara i fem av de 16 "länderna" (Berlin, Bremen, Mecklenburg-Vorpommern, Rheinland-Pfalz och Brandenburg).
De sitter också med i CDU-styrda regeringar i Sachsen och Sachsen-Anhalt. Brandenburg hade val i söndags och där ska regeringschefen Matthias Platzeck nu välja sida - CDU eller Die Linke. Hittills har han regerat ihop med CDU. Berlins borgmästare Klaus Wowereit har redan brutit isen genom att ta in Vänstern i sin regering. Samarbetet i delstaterna blir också ett test på om Die Linke kan överge slagordspolitiken och ägna sig åt konstruktivt politiskt arbete.
Utan något regeringsalternativ
Det tyska valet är en väckarklocka för alla socialdemokratiska partier som söker den politiska lyckan i mitten, eller till och med till höger om mitten. Medan de långsamt förlorar kontakten med sin väljarbas, tas deras planhalva diskret över av motståndarna.
Det är delvis vad som håller på att ske i Sverige, men här finns numera ett samarbete på vänstersidan. SPD kastade sig dödsföraktande ut i valkampen utan något regeringsalternativ alls.