Tysta opinioner hörs inte
Foto: Söderlund Tommy
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Frågan om kravet på folkomröstning angående byggnationen på delar av Hällarna är uppe som information, inte för beslut. Av de 3 900 namnen finns nog en och annan (många?) som skrev på namninsamlingen enbart för att de är för en folkomröstning, även om namnen av gruppen bakom listorna har presenterats som att de alla protesterar mot förslaget som helhet.
Jag är fortfarande tvehågsen även om jag försökt tänka på frågan som om jag verkligen var tvungen att bestämma mig. Trots att jag är väldigt mycket för folkomröstningar som princip lutar jag mest emot att jag skulle ha röstat nej. Just för att det inte handlar om en principfråga utan om en synnerligen lokal fråga som har manglats demokratiskt i många led.
Ett ja till folkomröstning om Hällarna ställer också krav på kommande grupperingar som vill ha folkomröstning i olika lokala frågor.
Det handlar därför om en fråga större än att bygga eller inte på Hällarna, det handlar om var vi ska lägga nivån för folkomröstningar. Vilka frågor ska avgöras av vår representativa demokrati och vilka ska vi rösta om?
Det ska bli intressant att se om det blir debatt om frågan även om det bara är en information eller om partierna ligger lågt tills frågan ska avgöras. Kanske landar jag lite fastare i ett ställningstagande efter att ha lyssnat på alla för- och nackdelar.
*
Arenahallen ska man däremot fatta beslut om.
Denna debatt ser jag också fram emot.
*
Häromdagen gjorde jag precis tvärtom emot vad jag intalat mig själv att jag ska göra. Jag gick i försvar istället för att bekräfta först och svara sen. Det handlade om en fråga som ligger mig varmt om hjärtat och därför reagerar jag oftast lite starkare än jag borde. Nämligen kritiken att tidningarna bara lyfter fram nejsägare och därmed ger en skev bild av olika frågor.
Problemet är att vi på tidningarna inte kan konstruera den verklighet vi ska skildra. Vi har ett ansvar att berätta om alla sidor av en sak, i alla fall fler än en. Inte bara skriva om dem som hörs mest utan också lyfta fram det som inte hörs. Men när till exempel en grupp människor samlar ihop nästan 4 000 namn så är det en nyhet. Att övriga delen av den vuxna befolkningen kanske är en tyst opinion som säger ja är fullt möjligt men om det vet vi intet.
Ja-sägarna får också komma till tals eftersom det är jasägarna som lagt förslaget.
Det jag håller med om, däremot, är att alla som faktiskt är för något borde höras och synas mycket mer än de gör. Jag bestämmer inte över detta, men vågar nog ändå lova att om de tysta ja-sägarna skulle börja ta sig ton så skulle det också rendera en eller annan artikel.