Enligt en undersökning gjord av föreningen Upplysning om kommunismen känner nio av tio ungdomar inte ens till Gulag, förkortningen för den sovjetiska huvudstyrelsen för korrektions- och arbetsläger som Solzjenitsyn skildrat och kritiserat så väl i sitt författarskap.
Okunskapen handlar inte bara om innebörden av ett ord som blivit symbol för kommunismens iskalla förtryck. Den genomsyrar hela inställningen till den totalitära ideologin, vilket ett axplock av svar på frågor i undersötningen vittnar om.
Kommunismen har bidragit till ökat välstånd i världen anser hela fyrtio procent av de tillfrågade. Offren för kommunismen under 1900-talet är inga alls eller i alla fall färre än tiotusen, tror en femtedel. Var femte anser även att kommunismen är ett demokratiskt samhällsskick.
Det är lätt att misströsta över bristen på kunskap, men det förflutna kan bara hållas levande genom att kunskap förs vidare till nya generationer. Därför är den utbredda okunskapen om vad det ena av de stora antidemokratiska samhällssystem som plågat och fortfarande plågar så stora delar stora delar av mänskligheten ett underbetyg för skolundervisningen.
Skolan speglar samhället
Läroplanen är tydlig med att skolväsendet vilar på demokratisk grund och att en viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang: "Genom ett historiskt perspektiv kan eleverna utveckla en beredskap inför framtiden och utveckla sin förmåga till dynamiskt tänkande."
Men skolan speglar samhället i stort. Och den överslätande attityden till kommunismen finns företrädd ända in i Sveriges riksdag. Lars Ohlys beslut om att på grund av alla frågor "sluta kalla sig" för kommunist är talande. För trots att de kommunistiska staternas politik skördat miljontals offer och varit enormt effektiv i att skapa fattigdom finns det alltjämt i mångas ögon en aura av frihet och framsteg kring ideologin. En lyskraft som om inte förr borde ha slocknat i och med vittnesmålen om slavarbetet i Gulag, men som hela tiden förnyas.
I december gav regeringen myndigheten Forum för levande historia i uppdrag att belysa kommunismens förbrytelser jämte uppdraget att informera om nazismens brott mot mänskligheten. Men satsningar på information kräver egentligen inga statliga beslut, vilket däremot satsningar på bredd och djup i skolundervisning gör. Det är dags att ta läroplanens skrivningar om värdegrund och historiska perspektiv på allvar.