Ungdomsvåldet är hemskt oavsett klasstillhörighet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Gärningsmännen är självfallet först på tur. Men ofta den senaste tiden har röster höjts där olika skribenter och krönikörer undrat, var föräldrarna finns i sammanhanget. En till synes berättigad fråga, som ändå känns otillräcklig.
Föräldrar har självfallet det övergripande ansvaret för sina barn, för att se till att de mår bra och att de växer upp till goda medmänniskor. Men, när föräldrar av en eller annan anledning inte kan eller förmår ta hand om sina barn, vem skall vi då skylla på?
Misslyckande för samhället
Samhället har ett ansvar för barn och unga i vårt samhälle och det är ett ansvar vi inte kommer ifrån. Det gör dock att många besvärat börjar skruva på sig och tycka att "ja men samhället kan väl inte". Det är just det vi kan eller i alla fall borde.
Barnen i vårt samhälle är allas barn. När en dödsmisshandel äger rum är det ett misslyckande för hela vårt samhälle.
De ungdomar som utförde dödsmisshandeln behövde uppenbarligen hjälp. Någonstans, långt tidigare, borde någon ha sett vad som var på färde och agerat. Om det sedan var föräldrar, skolpersonal eller någon annan är svårt att i efterhand bedöma.
Faktum kvarstår: vi kan inte fly från vårt ansvar. En dödsmisshandel är ett misslyckande för hela samhället. Bördan väger inte mindre, livet kommer inte åter, för att man ifrågasätter föräldrarollen. Ansvaret är också ditt och mitt.
Rik eller fattig
En annan sak värd att notera, är den sneda mediabild, som målats upp under den senaste veckan.
Det faktum att den mördade kommer från en framgångsrik krögarfamilj har tagit orimligt stort utrymme. Jag kan inte låta bli att undra om detta faktum ständigt manglas ut för att väcka större sympati. Något som egentligen inte är nödvändigt.
Att ett sådant brutalt mord begåtts är fullt tillräckligt. Den bilden behöver inte accentueras av fler detaljer. Brottet i sig är illa nog. Ett mord är ett samhälleligt misslyckande just för att en människa, oavsett vem hon är eller varifrån hon kommer, har tagits av daga.
Att förlora ett barn är alltid en horribel förlust, oavsett om du är krögare, undersköterska eller metallarbetare. Föräldrarnas yrke har väl i rimlighetens namn inget att göra med det som skett?
Det som är intressant för utredningen är väl istället vad som skett, vem som gjort vad och varför. Svenska folket tycks ha uppammat en sympati för den drabbade pojkens familj, som jag befarar är större än vad den varit om han kommit från en mindre förmögen familj eller rentav en socialt utslagen familj.
Det är nu min förhoppning, att rättsväsendet skall ha den gång som sig bör, där alla människor står lika inför lagen. Där man inte bedöms olika beroende på föräldrarnas arbete. Att media framställer mord på olika sätt beroende på mordoffrets bakgrund är tydligt.
Värdera människoliv
När media väger människoliven på guldvåg har yrke och bakgrund betydelse. Jag sörjer, att vi inte kommit längre år 2007.
Att mordet på Riccardo Campigiano inte fick vara just ett mord i dess egen brutalitet och felaktighet, utan istället blev medias sätt att väcka sympatier utifrån urgamla strukturer, där det är skillnad på rik och fattig.