Upp till kamp för jobb och kvinnolöner
Ännu en gång får vi uppleva att det är de lågutbildade kvinnorna i kommunen som i vanlig ordning tar stryk och varslas, när herrar finansiärer har tappat rodret, skriver Ingrid Thunegard inför Kvinnodagen.
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är lika jobbigt att ta del av Eva Bofrides historieskrivning av centerkvinnors jämställdhetsarbete under 1900- talet som det är att ta del av Jenny Thomassons frånvaro av analys av nutida unga kvinnor i sina skriverier.
Inget i kampen för kvinnors rättigheter ända sedan 1800-talet har varit självklart. Det har varit hårt arbete och tårar och väldigt mycket av förlöjligande och nedsättande ordalag om kvinnors rätt, som inget annat är än mänskliga rättigheter.
Inte centerkvinnorna
Idag tar kvinnor det för självklart att det skall finnas barnomsorg, jobb, kvinnopott på löner etc. och inser inte att man ständigt måste föra en kamp för kvinnors rättigheter vare sig man vill kalla sig feminist eller inte.
Eva Bofride, ledarskribent i Gotlänningen vill göra gällande att centerkvinnorna har varit pådrivande genom sitt arbete i jämställdhet, inte socialdemokraterna. Det är en sanning med modifikation. Pådrivande i jämställdhetsfrågor har i första hand varit de liberala kvinnorna med Fogelstadsskolan eller Ellen Key på sin tid med sina seminarier.
Det var folkpartiet som på 1960-talet fortsatte och blev de klart drivande i jämställdhetsfrågor, tills Olof Palme svalde hela kvinnorörelsen inklusive Grupp 8 genom att införa en jämställdhetsdelegation.
Socialdemokratiska kvinnor har länge hävdat att klass går före könsmaktsordning och därigenom snarare motarbetat kvinnors självklara rätt till likvärdiga möjligheter i samhället på samma sätt som män. Jag har aldrig sett centerkvinnor demonstrera för kvinnors rättigheter på gator och torg.
Kvinnor på landsbygden
Under 1980-talet fanns det otroligt begåvade kvinnor inom jordbruket som hamnade bakom gårdens datorer fast de i grunden kunde gå in i vilket IT-företag som helst eller bli revisorer i banker.
Kvinnor på landsbygden tog initiativ till gårdsbutiker under samma årtionde, vare sig det handlade om päls eller grönsaker. Plötsligt förändrades balansen mellan könen på gårdarna till något mycket positivt. Du kunde se HAN, bonden i butiken likaväl som på traktorn.
Frågan är om den ekonomiska balansen också har infunnit sig inför lantbrukarhustruns pension. Dessa lantbrukspionjärer har lagt in sitt livsarbete i gården och man kan fråga sig, vilka ekonomiska fördelar hon får vid ett gårdsövertagande, hur stor pension vid eventuell flytt ur mangårdsbyggnaden.
Det är en fråga jag tycker att centerkvinnorna skall ägna sig åt från nu, inte historieskrivning. Hur stöttar man kvinnor som ser sitt arbete kanske tvångsmässigt överfört till en dotter eller son för att gården skall leva vidare och patriarken i den gode maken plötsligt återkommer och han blir pådrivande i att barnen skall ha allt. Detsamma gäller alla dessa låglöne- och arbetande kvinnor på övriga Gotland, som står inför sitt livs kris.
Res på dig, lär dig av kvinnohistorien att det bara är kamp som betyder något, aldrig tårar. Sluta förakta feminism och tacka dina kvinnliga föregångare, som utstått alla härskartekniker för att föra kampen fram tills nu.
Kvinnodagen på söndag
Jämställdhet är inte att supa och ha sex "som riktiga karlar", som Jenny Thomasson skriver om i sina krönikor. Jämställdhet och kvinnokamp det är att stå upp i vardagen och ta för sig vid arbetskonflikter och vid köksbordet. Män kommer aldrig att ge ifrån sig något frivilligt. Det är ingen historisk nyhet.
Upp till kamp för jobb och kvinnolöner. Det är Kvinnodagen på söndag. Se till att du får kaffe på sängen, men ligg kvar och låt honom ta hand om ungar och middag. Gå sedan ut och protestera. Du är inte den enda kvinnan.