Ur ett rött familjealbum i Finland
Erkki Tuomiojas har skrivit en bok om sin mormor Hella Wuolijoki.
Foto: JONAS EKSTR…MER / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att den var den mest spelade finska teaterpjäsen var jag helt okunnig om och om Hella Wuolijoki, som skrivit den, visste jag bara att hon varit Brechts värdinna under hans exil i Finland och sen omstridd radiochef strax efter kriget.
Ett intensivt, omväxlande liv
Nu, sen jag läst förre socialdemokratiske utrikesministern Erkki Tuomiojas bok "Ett stänk av rött", vet jag betydligt mer. Redan som släkthistoria är den intressant, men här får vi stora bitar av Finlands politiska 1900-tal på köpet.
Hella Wuolijoki, som var Tuomiojas mormor, levde ett intensivt, omväxlande liv. Affärer, jordbruk, politik, inget traditionellt manligt revir var henne främmande, flödande litterärt produktiv dessutom. Kanske inte förrän med Tarja Halonen som president hittar vi en kvinna med en lika framträdande roll i Finlands offentliga liv.
Född var hon dock i det då ryska Estland och via hennes ungdomsår ger boken oss även inblick i en estnisk frihetskamp, som vi svenskar heller inte vet värst mycket om. Politiskt hörde hon, så godsägare hon var, hemma på vänsterkanten. Man kan väl närmast kalla henne salongsbolsjevik, en numera utdöd sort. I Hella Wuolijokis salonger träffades nästan alla som räknades: Affärsmän, politiker, författare och sovjetiska agenter.
Allt igenom sympatisk var hon inte. Hon kunde vara både hämndlysten och likgiltig, även då det gällde gamla vänners öde. Stalin tycks hon ha hyst en barnslig tilltro till och under fortsättningskriget 1941-44 var hon ute på så riskabla vägar, att en dödsdom för landsförräderi hängde i luften.
Banade väg för Kekkonen
Nu slapp hon undan med livstid i stället och kunde sen, frisläppt när nya vindar börjat blåsa, både sitta i riksdagen för folkdemokraterna och avsluta sin karriär med några stormiga år som radiochef.
Egna politiska ambitioner tycks hon ha saknat, däremot var hon med och banade väg för den blivande presidenten Kekkonen. Ett spännande liv, fast inte lika offentligt, levde också hennes syster Salme. Äktenskapet med Rajani Palme Dutt, i många år ledande inom det lilla brittiska kommunistpartiet, var inte hennes enda länk till kommunismen.
Tvärtom tycks hon ha gjort den väl så viktiga tjänster som han, fast bakom kulisserna. Palme? Jo, maken hade mycket riktigt svenskt blod i ådrorna, släkt med Olof Palme. När denne som färsk statsminister skulle besöka London i början på 70-talet, undrade någon följaktligen också någon om han skulle träffa sin halvindiske släkting.
Hans något undvikande svar föranledde en omedelbar kommentar av satirikerna i Mosebacke monarki:
- Kanske Palme är putt, på Palme Dutt?
Varför just sånt stannar i minnet när man glömmer så mycket annat överlämnar jag åt minnesforskningen att reda ut.
Men Erkki Tuomiojas bok ska jag inte glömma att rekommendera. Det stoff han hämtat fram via det egna familjealbumet har inte bleknat med åren och kan ge oss nyttiga perspektiv på vår egen tid dessutom. En för hängmattan, absolut.