Utvecklas ett nytt Östblock?

Foto: ROB CURTIS

Gotland2007-09-10 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Snart har två årtionden gått sedan det kalla kriget slutade och Sovjetimperiet föll samman. Öst-väst-konflikten rann ut i sanden och ersattes småningom av vad som snarare kan ses som en nord-syd-konflikt. Då hade supermakten Sovjetunionen hastigt förvandlats till u-landet Ryssland, och ingen kunde på allvar ifrågasätta USA:s ställning som den enda supermakten. USA värvade forna "satellitstater" och till och med tidigare sovjetrepubliker till NATO .
Sedan dess har mycket hänt. Ryssland har med hjälp av en hårdför statsledning, olja och gas återvunnit en del av sin forna styrka. Kina, som redan i början på 90-talet var en ekonomisk stormakt på tillväxt, är nu en ekonomisk världsledare. För USA har, bland annat genom debaclen i Afghanistan och Irak, bilden av "den enda supermakten" krossats.

Världens maktbalans
Vad händer nu om de två östliga stormakterna, Ryssland och Kina, går samman och bildar ett gemensamt block. Hur skulle det påverka maktbalansen i världen? Det är något som utrikespolitiska analytiker ägnat mycket tankar åt.
Nyligen genomfördes i Centralasien en relativt stor militärmanöver gemensam för sex länder - Kina, Ryssland, Kazakstan, Uzbekistan, Tadzjikistan och Kirgizistan. De ingår i en organisation som på engelska kallas Shanghai Cooperation Organisation, SCO. Den har skapats för att främja ett säkerhetspolitiskt och ekonomiskt samarbete mellan medlemsländerna.
Det säkerhetspolitiska samarbetet är uttalat riktat mot terroristhotet, men ett syfte är uppenbart också att stoppa USA:s försök att skaffa sig inflytande i regionen. Notabelt i sammanhanget är att Iran är observatör i organisationen.
En allians mellan Kina och Ryssland har alltid varit ett mardrömsscenario för västliga strateger. Frågan är nu om det är ett nytt östblock som vi nu ser utvecklas.

Stark rivalitet
Än har inte NATO-planerarna anledning att drabbas av panik. SCO är än så länge mest tomma tunnor. Mellan de två stormakterna är rivaliteten på det hela taget starkare än intressegemenskapen. De små centralasiatiska länderna är inte intresserade av att fullständigt ledas av sina stora grannar. Så därför är det långt innan SCO blir ett maktblock jämförbart med den gamla Warszawapakten.
Men det kan också vara början till något betydelsefullt och allvarligt. Om Kina och Ryssland känner ett tillräckligt starkt behov av att hävda sina intressen gentemot västmakterna, då finns instrumentet där. Därför måste SCO ändå tas på allvar och ses som en utmaning för västmakternas, och framför allt USA:s utrikespolitik. Den "enda supermaktens" tid är över. Nu finns det fler som vill vara med i leken.
Läs mer om