Vad ger chefen rätt till en topplön?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Även jag har svårt att förstå hur man kan dels ge Svenska Spels vd 200 000 kronor i månadslön och dessutom ge henne pengar till städhjälp och resor till familjen. Hur tänker man? Att vi är så avtrubbade av alla andra orimliga löner att ingen reagerar? Att om någon gör det så blåser det över?
Riksutställningar ligger rätt
Man kan undra var hon har fått sin kompetens ifrån som genererar denna höga lön.
I ett annat pressmeddelande sägs det att verkschefernas löner ligger i ett stort spann där chefen för Riksutställningar på Gotland ligger i botten med sina 63 000 kronor i månaden.
Den lönen borde vara ungefär så mycket de skulle kunna få. Eller är den chefen sämre än de andra som har högre lön? Varför sa inte Riksutställningars ledning att "Vi måste ge chefen minst 100 000 kronor, annars får vi ingen kompentent chef" ?
Jag tror säkert att deras chef är minst lika duglig som någon av de andra verkscheferna. Om inte annat så har hon åtminstone vett att inte begära en orimlig lön, vilket är en egenskap jag skulle ställa på en bra chef. Hon tog inte jobbet för pengarna i första hand utan för att hon gillar jobbet.
Vadslagning om hur länge?
Man kan undra om Meta Persdotter stannar längre än två år på sin post? Hon har tydligen inte varit trogen sina förra företag någon längre tid. Tyder det inte på att det var pengarna som lockade mest? Kanske något för Svenska Spel att spela om? "Hur länge stannar vd på sin post, satsa hos oss. Låga odds för längre än tre år"?
Sedan får jag tacka för den ovanligt positiva respons jag fick på mitt förra inlägg om kommundirektörens lön. Det är alltid trevligt att få uppskattning för det man gör.
Bofride socialdemokrat?
Att Eva Bofride har ungefär samma åsikter som mig i den här frågan är egentligen inte så konstigt. Både socialdemokraterna och centerpartiet är folkrörelsepartier i botten och tycker i grunden inte om när någon skor sig med höga löner eller andra förmåner.
Nu har de båda partierna delvis ändrat inriktning, men någonstans finns grundtanken kvar, att alla ska ha det bra.
Ibland undrar jag faktiskt om inte Eva Bofride egentligen är socialdemokrat fast hon inte har upptäckt det ännu. Fast det kommer hon nog att förneka med kraft. Nåja, det kan vi kanske diskutera lite djupare över en kopp kaffe någon gång.