Vad som bör bevaras och inte
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Verket har på senare tid fått uppmärksamhet i en rad ärenden. Nu senast när man rekommenderar Sverige att inte servera svenskt nöt- eller lammkött under sitt ordförandeskap eftersom produktionen av detta har för stor klimatpåverkan. En rekommendation som ju borde gälla rakt av om man vill vara konsekvent vilket Naturvårdsverket verkligen är när det gäller att tolka regler och driva ärenden till sin spets för det gotländska strandskyddet.
Nu senast Ulvaeus studio på Furillen som har godkänts av kommun, länsstyrelse och miljödomstolen.
Naturvårdsverket anser att bygget kan flyttas några meter så är allt i sin ordning.
Hade det varit en lantbruksfastighet hade det också varit en annan sak, lantbruk har dispens för att kunna komplettera och utveckla sin verksamhet även inom strandskyddat område. Förbudet enligt strandskyddet gäller inte jordbruk, fiske, skogsbruk eller renskötsel.
Undantaget för lantbruken är så klart fullt rimlig. Men regeln grundar sig också i en helt annan tid än den vi lever i nu. Orsaken torde vara att man inte ska hindra utveckling och tillväxt i en region till fördel för ensidigt bevarande. Men borde inte alla företag och åtgärder bedömas efter samma regler?
Gotlands kuster är inte överexploaterade. Inte ens i närheten. De allra flesta kuststräckor är helt orörda och det är bra.
Hela Gotlandskusten är klassad som naturreservat efter beslut i länsstyrelsen 26 april 1993.
Strandskyddet är generellt 100 meter men utökat till 200 eller 300 meter för vissa särskilt känsliga kuststräckor på Fårö, Storsudret och Östergarnslandet.
Skulle man inte ge dispenser från någon av alla de lagar som skyddar natur, växter och djur som gäller för Gotland, skulle knappt några ingrepp över huvudtaget kunna göras här. På länsstyrelsens hemsida finns ett dokument: "Skyddad natur i Gotlands län. Naturreservat, djurskyddsområden, Natura 2000-områden, fridlysta djur och växter med mera". Det är en diger lunta.
Därför är det viktigt med en strategisk plan för hur vi kan bevara det som är unikt och samtidigt stimulera till en levande och växande region. Var dispenser kan ges och vilka områden som ska vara absolut skyddade.
Naturvårdsverket ska självklart vara en part i detta arbete men inte den enda.