Majoritet och opposition är ense om att en kraftinsats är nödvändig. Att det skall ske genom att den samlade kompetensen hos personalen på sikt skall öka råder det inte heller någon träta om.
Däremot råder inte enighet om hur det skall kunna uppnås. Gotlands kommuns mål är att ha två tredjedelar förskollärare och en tredjedel barnskötare, men ännu är det långt dit.
Utbilda barnskötare
För att hjälpa beslutsfattarna på traven hade barn- och utbildningsförvaltningen lagt fram två förslag att ta ställning till. Det ena gick ut på att rätt och slätt säga upp 20 barnskötare och konvertera tjänsterna ifråga till förskollärartjänster.
Den lösningen var varken den borgerliga majoriteten eller oppositionen (socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet) intresserade av.
Det andra förslaget gick ut på att erbjuda 30 barnskötare att utbilda sig till förskollärare (enligt den så kallade Jönköpingsmodellen) genom en lösning som är fördelaktig för både kommun och enskilda anställda. Oppositionen stöttade det sistnämnda förslaget, medan majoriteten förkastade båda.
Istället drev majoriteten igenom två andra åtgärder, som i och för sig inte är fel, men som är otillräckliga om man menar allvar med att kvalitén i förskolan skall öka.
Från den borgerliga majoritetens sida anser man det i nuläget vara tillräckligt att intensifiera konverteringsarbetet ifråga om barnskötartjänster, parat med ett anställningsstopp för tillsvidaretjänster för barnskötare.
Pyttesmå förbättringar
Åtgärderna ger förbättringar som är marginella. Vi kommer med dessa åtgärder inte att nå vårt mål inom överskådlig framtid.
Om man från den borgerliga majoritetens sida menar allvar med att kvalitén inom förskolan skall öka, måste man våga satsa rejält.
En satsning på Jönköpingsmodellen kostar en del, men barn- och utbildningsförvaltningen visade tydligt på sammanträdet att det finansiella skulle gå att lösa utan större besvär.
Så, varför tvekar man ifråga om en sådan här kvalitetssatsning? Jag förstår det helt enkelt inte. Alla skulle vara vinnare om man satsade enligt Jönköpingsmodellen.
De anställda skulle erbjudas kompetensutveckling, kommunen skulle erhålla ännu kunnigare personal och det viktigaste av allt: våra förskolebarn skulle få en ännu bättre förskolemiljö.
Sådant kostar, och det måste det få göra. Summan i sammanhanget är relativt ringa: 6,5 miljoner kronor. Satsningen skulle föra oss betydligt närmare målet med två tredjedelar förskollärare och en tredjedel barnskötare.
Luddig moderat
Varför man från den borgerliga majoritetens sida inte ville stötta den här typen av kvalitetssatsning blev aldrig riktigt klarlagt. Barn- och utbildningsnämndens ordförande Lena Celion (m) hade bara luddiga formuleringar till svar.
Ledamöterna i barn- och utbildningsnämnden har alla barnens bästa för ögonen.
Med detta i bakhuvudet blir det ännu svårare att förstå varför man från Lena Celions och den borgerliga majoritetens sida inte vill ta ett större krafttag för att öka kvalitén i öns förskolor.
Räds man kostnaden, eller finns det något annat, dunkelt skäl till att inte satsa på kvalitetsökning i förskolan när man har chansen?