Väl fräckt av Reinfeldt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den moderata strategin för att återta förlorad opinionsmark har redovisats tidigare. Man skall ställa Mona Sahlin till svars. Reinfeldt har försökt det i tidigare partiledardebatter och lyckades väl inte särskilt mycket bättre nu. Framför allt därför att den socialdemokratiske partiordföranden mer eller mindre elegant glider undan.
På frågan om vad hon vill göra, hur hon ska åstadkomma det och med vem hon vill genomföra sin politik fick Reinfeldt bara ett raljant svar. Och anklagelsen om att se politiken som en lek slår tillbaka som bumerang. För vem var det som började tala om sanning eller konsekvens om inte Mona Sahlin själv.
Men det är bara för Fredrik Reinfeldt och den övriga alliansen att bita ihop och fortsätta ställa frågor. Förr eller senare måste socialdemokraterna upp till bevis. Man kan inte än en gång gå in i en valrörelse utan att ha formerat ett realistiskt regeringsalternativ och man måste ha en politik - inte bara förlita sig på folkligt missnöje - för att få (och även kunna) regera efter den 19 september 2010.
Ideologisk grundton
Mest ideologisk i sitt anförande var som så många gånger förr centerledaren Maud Olofsson. Hon talade om den "löpande bands-princip" som så länge varit ledstjärna för utformningen av den offentliga välfärden. "Vi medborgare har fått anpassa oss till de lösningar som erbjudits av politiker", fortsatte hon. Bra att någon i allianskretsen förmår lyfta sig över procentsiffrorna och paragraferna!
Självklart har detta skett i det bästa av syften men när det skavt både här och där är det inte alls att undra på att så många människor attraherats av den nya tidens lösningar där, utan att det är plånboken som styr, vi har möjlighet att välja inte bara tandläkare och allmänläkare utan också dagis, skola, (för allt fler) sjukhus och äldreomsorg. Det är en utveckling som inga stopplagar i världen kommer att kunna hindra och ju förr även socialdemokraterna inser detta desto bättre för dem.
Även vänsterpartiet lär enligt uppgift vara i färd med att förnya sig. Ännu så länge verkar det, som Fredrik Reinfeldt så riktigt konstaterade, mest handla om en gladare framtoning från partiledaren Lars Ohlys sida. Som bidrag till det politiska underhållningsvärdet är det inte så fel. För visst är en glad kommunist roligare att lyssna på en sur dito!