Våldet måste mötas med total nolltolerans
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Efter tragiska händelser som dessa är det lätt att tro att ungdomsvåldet breder ut sig okontrollerat, att våra gator och torg blir allt mer osäkra.
Råhet
Men statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå, motsäger den bilden. Det dödliga ungdomsvåldet ligger på en ganska konstant nivå. Sedan början av 1990-talet har ett eller två fall registrerats varje år där en tonåring dödas av jämnåriga gärningsmän. Det finns alltså ingen anledning att tro att tonåringarna i dag skulle möta en mycket råare verklighet än 1990-talets ungdomar.
Vad man däremot kan konstatera är att också ett dödsfall om året är ett fall för mycket. Och att våldet som utförs av - och drabbar - pojkar och unga män alltför ofta bagatelliseras. Rå misshandel reduceras till "slagsmål", oprovocerade attacker blir till "krogbråk".
Attityder
Under de senaste dagarna har flera debattörer föreslagit att skolorna ska ge bättre information om hur kroppen reagerar när den utsätts för våld. Sådan information kan säkert mana till viss eftertanke, även om det knappast lär hjälpa i fyllan eller när grupptrycket blir för starkt.
För att gatuvåldet ska minska, långsiktigt, behövs nog en grundläggande attitydförändring. Föräldrar och lärare måste ta sig tid att tala om våldet som drabbar unga män, att sätta gränser och inskärpa en nolltolerans mot våldet. Polis och socialtjänst behöver dessutom arbeta målmedvetet och tydligt.
Unga lagöverträdare har för lätt att tro att samhällets svar är slappt och kravlöst.