Välfärd eller demokrati?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Han menade att en bofink fick i vanliga människors ögon se ut hur som helst. Så var det också med socialismen - den tycktes honom ha förlorat sina konturer. Jag tyckte då på 70-talet när jag läste boken och samtalade med honom, att han överdrev.
Idag håller jag fullständigt med honom. De klassiska ideologierna är döda och kanske lika bra är det. Idag gäller frågan demokratin. Är det också en bofink, som får se ut hur som helst?
En känslodemokrati
Det svar som ges på frågan om vad demokrati är, blir nästan alltid att alla ska få vara med om att bestämma och alla har rätt att tycka vad man vill. Demokrati har blivit känslodemokrati. Det fria gillandet har blivit en demokratisk rättighet. Känslans demokrati behöver ingen saklig grund. Mitt demokratiska människovärde ger mig rätten att tycka vad jag vill.
Den ursprungliga tanken om den välinformerade medborgaren, som utifrån detta medverkar i beslutsfattandet, tycks glömt. Demokratin har kommit att vila på lösan sand alldeles precis som marknadsekonomin. Marknaden för att den skall fungera kräver ju likaledes att konsumenten är välupplyst om alternativens verkliga värde och kvalitet. Men så är det ju inte. Det vet vi bara alltför väl. Problemet idag är att vår demokrati så självklart ansluter till marknaden. Den västerländska marknaden och demokratin är ett. Och ändå vilar det hela på lösan sand.
De två världen som bär upp det västerländska samhället är 1) demokratiska rättigheter och 2) det fria valet på marknaden. Tänk tanken att båda är illusoriska. Tänk vidare tanken att den materiella välfärden ställs framför de demokratiska fri- och rättigheter som vi säger oss hylla.
Marknad före demokrati
Finns det rent av en demokrati med annan innebörd, än den vi lärt känna och stridit för? Håller demokratin på att omdefinieras i vårt globala samhälle? Går det fria valet på marknaden och den materiella välfärden före demokratiska friheter och rättvisa? Upplever vi rent av en demokratins kris? Och marknadens kris, den är ju bara alltför uppenbar!
Är utvecklingen oundviklig mot en världsdemokrati som förlorat "friheten" till kravet på stabilitet, där medborgarnas underordning är förutsättningen för den allt dominerande marknadens "välsignelser". Och vem bryr sig egentligen, bara han får äta gott och underhållas av mediejippon av allehanda slag? Globaliseringen kan kanske ge välfärd åt ständigt alltfler, men knappast demokratiska rättigheter.
Kanske var det rent av så att Göran Persson med sin hyllning till den kinesiska stabiliteten bara var framsynt nog att se, att detta förmodligen är vad som väntar oss alla? De demokratiska valen blir bara en tom gest. Vem bryr sig?