Vänstern för löneklyftor?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Föga förvånande är därför att socialdemokraterna denna första maj gick till hårt angrepp mot sittande regering och a-kassehöjningen som de anser är ett angrepp mot fackföreningarna.
Mer förvånande är dock att Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund talade på vänsterpartiets demonstration i Stockholm. Enligt förbundets pressekreterare så talade hon för att hon var inbjuden och förbundet vill gärna ha en dialog med alla politiska partier. Men det är ändå mycket märkligt att välja ett litet oppositionsparti mitt i en av de hårdaste konflikter sedan de fick strejkrätt. Särskilt på första maj som inom den socialdemokratiska familjen anses vara en högtidsdag. Och vänsterpartiet må själva kalla sig en del av arbetarrörelsen, men för socialdemokrater är de för långt till vänster för att riktigt höra till. Men om Vårdförbundet menar allvar med att kommunicera med alla partier hade de kanske lika gärna talat på kristdemokraternas manifestation i Uppsala? Föga troligt.
Hårdast moståndare
Eklund var dock inte bara snäll mot vänsterpartiet utan talade om att hennes medlemmar måste få alternativa arbetsgivare. Vänsterpartiet är det parti som är hårdast motståndare till privat vård - oavsett om den är offentligt finansierad eller privatbetald. Men Anna-Karin Eklund smög in kritiken så försiktigt att hon till och med fick applåder av de demonstrerande vänsterpartisterna.
Vänsterpartiet har ett dilemma. De stödjer förstås sjuksköterskornas strejk för högre löner. Samtidigt avskyr de verkligen löneklyftor. Och utan klyftor blir det svårt att faktiskt stödja högre löner för just sjuksköterskor. Det som vårdförbundet argumenterar för är att det ska löna sig att utbilda sig till sjuksköterska - alltså att klyftorna mellan en undersköterskas lön och en sjuksköterskas lön ska öka.
Mona Sahlin talade i Göteborg. Vänsterledaren Lars Ohly i Malmö. LO-basen Wanja Lundby Wedin i Landskrona. Budskapet var i det närmaste enigt; den borgerliga regeringen ska väck.
Vilket förstås är ett självklart budskap första maj när den samlade vänstern är i opposition. Men tydligt är att det är lättare att angripa den sittande makten än att presentera ett eget alternativ. Framför allt saknas en samlad opposition, det enda de verkar helt eniga om är att de skulle styra bättre. Vad de däremot ska använda regeringsmakten till är de långt från överens om. Inte undra på att Mona Sahlins förtroendesiffror dalar.