Vår sista tid är nu, eller?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Som man ropar får man svar. Jag befarar att svaren på enkäten med all uppmärksamhet styrs över till en negativ syn på k-märkningen.
Det känns knepigt att enkäten tydligen på något vis är kopplad till Högskolan. Hur, är lite otydligt. Men professor Owe Ronström säger att han har hjälpt till med utformningen av frågorna. Ett forskarintresse tycks det vara att få en uppfattning om hur det är att bo i en Världsarvsstad. Men då borde väl också de boende få uttala sig.
Enkäten väcker en del tankar. Den följer ju i spåren av det senaste årets ständiga diskussioner om strandskyddet, förstärkt av landshövdingens avgång nyligen.
Skallet på såväl kommunen som länsstyrelsen som nejsägare och fyrkantiga byråkrater. Max Hanssons uttalande om att länsstyrelsen skulle sträva efter alltfler k-märkningar för att få fler tjänstemän är naturligtvis nonsens, men präglar tyvärr mångas syn på våra myndigheter.
Jag tror att allmänheten skall vara tacksamma över länsstyrelsens långsiktiga arbete att vårda och bevara. För detta har de förstås stöd i lagar som Riksdagen tagit beslut om i demokratisk ordning.
Lagarna och myndigheternas tillämpning handlar inte om att jäklas med folk. Det handlar istället om gemensamma värden som vi alla har anledning att slå vakt om. Inte minst för våra barns och barnbarns skull och deras framtid.
Det finns en tendens i hela vårt samhälle att handla som om vi var den sista generationen. Att vår sista tid är nu. Så ock på Gotland.
Spåren förskräcker i vår värld. Miljöförstöring och klimatförändringar. Och så gör vi tabberas, som Emil i Lönneberga uttryckte det, på jordens ändliga naturresurser. Snart är det inte mycket kvar. Vad skall mänskligheten leva av då?
Ansvaret vilar tungt på vår tids generationer att betänka sitt handlande. Människan måste inse sin roll i ett utvecklingsperspektiv. Hon skall kunna bo och leva ännu många tusen år, här på Gotland och i världen.
Detta perspektiv är alldeles nödvändigt att ha. Det är svindlande och fascinerande, men sätter naturligtvis käppar i hjulen för dem som idag eftersträvar kortsiktiga ekonomiska vinster.