Vår välfärd måste tryggas
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tyvärr utelämnade hon helt och hållet det enorma problem vi står inför för att kunna behålla den välfärd vi byggt upp och vant oss vid.
Finansieringen.
Hur välfärden ska betalas.
Tack vare våra välfärdssystem och väl utbyggda sjukvård lever vi längre. Andra förändringar av vår livsstil och inte minst att kvinnor i dag förvärvsarbetar i lika stor utsträckning som män, har lett till att vi inte får lika många barn som förr.
Det blir alltså allt färre som ska finansiera välfärden för allt fler.
Att då sätta på skygglapparna och tro att det ska gå ändå, är inte bara naivt, det är att föra människor bakom ljuset.
Det skulle på många sätt vara intressant om den rödgröna oppositionen tog över makten efter nästa års val. För då skulle man tvingas att infria alla dessa löften om guld och gröna skogar man nu sprider. För oppositionen lovar inte bara att se till att dagens välfärd blir orörd, de ska utveckla och utöka det sociala trygghetsnätet. Och det ska inte kosta medborgarna en krona.
Det finns en grundideologi i det Hanna Westerén skriver som jag på många sätt skriver under på. Det ska inte hänga på var eller i vilken familj man föds hur ens förutsättningar ser ut.
Men denna grundinställning av rättvisetänkande har för många gått över i en förutsättning att alla ska ha lika och att alla olikheter beror på orättvisa.
Det pratas mycket om skatter och kritik mot de genomförda sänkningarna som ger alla som jobbar, inte bara de "rika", mer pengar att disponera i sin vardag. Ändå förespråkar ingen att skatterna ska återställas eller höjas. Det är märkligt.
Det är också nästan komiskt att oppositionen håller så hårt fast vid sitt mantra om regeringens passivitet. Samtidigt som man anklagar regeringen för att rasera välfärden och öka klyftorna. Å ena sidan gör man ingenting å den andra gör man för mycket.
Välfärden ska skyddas och tryggas.
Men vi måste också våga prioritera i vad som är viktigast. Det grundläggande behoven måste gå först. Barnbidrag till miljonärer är ett exempel på sådant som inte borde prioriteras när pengarna inte räcker.