Varför är det så upprörande att diskutera ADHD och mediciner?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Rosita Brolin fyller på med att jag anser att ADHD är ett obotligt tillstånd som ofelbart leder till kriminalitet och/eller missbruk och att tillståndet kräver medicinering
Milda makter. Den som läst mina inlägg kan konstatera, att jag på alla dessa punkter hävdat rakt motsatt uppfattning. Hur är det möjligt att så totalt missuppfatta en text?
Dessutom beskylls jag av Brolin för att ha behov av att trampa på människor, som har fått diagnosen ADHD och ha behov av att attackera föräldrarna till barn med denna diagnos. Varför vill man förstöra varje förutsättning för en diskussion? Hur går det att ta sig ur detta bottenläge?
Dock, eftersom jag har arbetat med okoncentrerade och rastlösa barn och deras föräldrar, vet jag att det finns en upplagrad bitterhet över att man inte får det stöd och den hjälp man borde få och har rätt till. Man är så van att missförstås och förbises, att man kan bli blint försvarsinställd. Jag ska därför inte svara med samma mynt.
Medicineringen mångdubblas
ADHD är en vagt avgränsad och mycket sammansatt diagnos med ganska outforskade orsaker. Det mesta talar för att koncentrationssvårigheter och rastlöshet uppstår ur en kombination av arv och miljö och bäst behandlas med psykosociala och specialpedagogiska metoder. Ett förtroendefullt samarbete mellan lärare och elever benämns idag flumskola. Den björklundska disciplinskolan utgår från att detta samarbete brutit samman. Den pillerskola vi ser i USA, där oroliga elever lugnas med psykofarmaka, är det nästa steg?
Jag har ställt frågan varför symptombilden ADHD exploderar i västvärlden och hävdat att det inte är barns arv eller hjärnor som blir alltmer problematiska. Det är samhällsutvecklingen och de ökande klyftorna, som utgör grundproblemet och som man undviker att diskutera.
Allvarliga biverkningar
Dessutom har jag ifrågasatt farmakabehandling, trots att den kan vara dämpande på kort sikt. Färska undersökningar, som tydligen är okända för Attention och Brolin, ger skäl för oro. Liksom den lavinartade spridningen av denna typ av behandling, inte bara i Sverige där den mångdubblats de senaste åren, utan över hela världen.
I England medicineras över 50 000 barn, i USA var tionde pojke, i Australien har man börjat slå till bromsarna i rädsla för långtidseffekter och så vidare.
En mycket ambitiös långtidsuppföljning av amfetaminpreparat (Ritalina) visar inga som helst bestående positiva resultat, men bland annat tillväxtproblem (MTA-studien 2007). Man vill att föräldrar informeras om detta. Eftersom det rör sig om mycket stora pengar är läkemedelsindustrin nog inte så angelägen att sprida informationen.
Långtidsundersökning av atomoxetin (Strattera) på vuxna visar att 40 procent tvingas avbryta på grund av lever- och sköldkörtelproblem, aggressivitet/ fientlighet, depressivitet, blodtrycksförhöjning och obehagskänslor. Endast en person kunde fullfölja undersökningen. (hemligstämplad rapport av Gillberg 2006).
Internationellt har rapporterats tusentals fall av allvarliga psykiska biverkningar, inklusive dödsfall och självmordsbeteenden, Det pågår ett gigantiskt kemiskt experiment med våra barn som försökskaniner. Ingen vet vilka följder detta kommer att få.
Attention erhöll startbidrag från en stiftelse med Christopher Gillberg som ordförande och har erhållit miljonstöd från läkemedelsindustrin.
När Attention och Rosita Brolin i sina inlägg inte tar avstånd från den expanderande farmakologiska ADHD-behandlingen, beror det förhoppningsvis på att man inte tagit del av de senaste forskningsresultaten.
Banker viktigare än barn?
När regeringen kan satsa tusentals miljarder på att kompensera finanshajar för deras självförvållade förluster borde det självklart vara möjligt att undvika drastiska nedskärningar inom skolan, som de som nu planeras på Gotland och som förstås särskilt kommer att drabba rastlösa barn med koncentrationssvårigheter.
Politikens prioriteringar ställs idag på sin spets: Banker istället för barn. Är det inte den utvecklingen vi gemensamt borde bekämpa?