Varför bara ett kortvarigt förstatligande av bilindustrin?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men en arbetsgivare kan enkelt säga upp de anställda och köra dom på porten utan ett enda öre på fickan. Och hur mycket har arbetsgivaren egentligen bidragit till värdet? Kanske helt spelat bort det eller bestämt en kortsiktigt lönsam produktion som ingen nu vill ha.
Volvo, med en vinst på över 30 miljarder kronor de senaste tre åren, vägrar att ens diskutera äldreavgångar eller frivilligavgångar med generöst avgångsvederlag.
Utbildningsinsatser säger man sig inte ha råd med för att inte tala om införande av arbetstidsförkortning, till exempel sextimmarsskift för att dela på jobben.
Vinst till ägare och vd
Av Skanska som varslade 3 400 jobb (2 000 i Sverige) erhöll aktieägarna 3,5 miljarder kronor och av en annan varslande byggjätte, NCC, fick de precis hela vinsten. Och när Nordeadirektören efter ett och ett halvt år slutade sin anställning utlöstes en fallskärmspension på 150 miljoner kronor.
Tja, vad ska man säga. När ETC-redaktören Johan Ehrenberg i en TV-soffa nyligen påpekade att Carnegie måste förstatligas anklagades han av Folksams chef för ägarfrågor för att vara ekonomisk idiot och sovjetkommunist. En vecka senare tog staten över Carnegie.
Nu föreslår Mona Sahlin ett kortvarigt förstatligande av bilindustrin. Varför kortvarigt?
Förnyat samhällsägande
Varför inte börja värdera det omfattande kunnande, som de varslade arbetarna inom industrin besitter och låta de anställda själva bidra med vettiga produktionsidéer?
De accelererande klimatförändringarna nödvändiggöra radikala produktionsomläggningar. Kanske Nimbus kunde producera miljövänliga båtar som folk har råd med osv.
När nu till och med den svenska skolan utsätts för internationella riskkapitalisters kortsiktiga vinstintressen, är det då inte dags att sätta stopp för överföringen av offentliga medel i privat ägo och istället våga diskutera de demokratiska formerna för befintligt, återställt och förnyat samhällsägande? Idag finns det 275 000 färre anställda inom offentlig sektor jämfört med 1990. Gång på gång har offentliga medel pumpats in i börsens pyramidspel.
Från offentlig sektor till privata skattesänkningar har överförts 140 miljarder kronor bara i år och kommuner och landsting ska fortsätta att spara trots att det finns ett statligt överskott på 650 miljarder kronor.
Man kan misstänka att företagen kommer att utnyttja finanskrisen för att genom massavskedande förbereda en fullständig omstrukturering av arbetet. Det kommer att bli fråga om ytterligt slimmade organisationer, monotona högtempojobb, visstidsanställningar och bemanningsföretag. Om de som kört företagen i botten får fortsätta att bestämma.
Människors behov, inte vinsten
Är inte detta ännu ett vägande skäl att diskutera ett gemensamt ägande av banker, storföretag, naturresurser och samhällsfunktioner, ett ägande där människors behov och vilja kan styra vår framtid.
Är det inte hög tid att återuppta diskussionen om en demokrati, som också omfattar ekonomins område? Hur de militära kommandostrukturerna kan rivas upp och ersättas av öppna och nyskapande demokratiska processer?