Varför höjs bygglovsavgiften?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Skillnader på folk och folk blir alltmer påtagliga och ibland till och med övertydliga. Här på ön är det inte skillnad mellan stammar som Shona och Ndebele i Zimbabwe. Nej, på Gotland handlar det om utsocknes och inhemsk befolkning. Fint folk till skillnad från vanliga människor. Folk som tiger och samtycker och folk som frågar efter ansvar och logik.
Rövslickar utsocknes
Politiker klämmer åt den egna kommuninnevånaren, men rövslickar utsocknes. Det finns liten vilja att betrakta sig själv i sina politiska beslut och det egna agerandet i samma typ av ärenden, men med olika kontrahenter. Vilja att analysera sin maktutövning är det ont om.
Ingen medborgare har lämnat över något uppdrag till någon politisk företrädare, utan att kräva ansvar av samme företrädare.
Plötsligt höjer byggnadsnämnden bygglovsavgiften procentuellt sett mycket kraftigt, men talar inte om för sina medborgare vad de betalar för.
Kommuner skall inte idka affärsdrivande verksamhet, ända gör man så, men till skillnad från arkitektfirmor eller vatten- och avloppsfolk får kommuninnevånaren en räkning, som inte talar om vad betalning avser. Mycket underligt.
När togs beslut om höjd avgift för bygglov och vad grundar den sig på ? Det är demokrati att förstå eller kunna protestera mot utnyttjande. Det heter alltid att man kan överklaga till länsstyrelsen. Om vad i så fall och till vem ?
Är det inte lite samma sak där? Lite si och så med demokratin. Ju slimmare organisation, desto fler tjänstemän som sitter på samma stolar och nepotism grasserar lätt.
Även där gäller fint folk kontra vanligt folk. Landshövdingen blir utskälld av vår meste " entreprenör " och i rädsla kör hon över regelverk i nästa strandskyddsärende för att tillfredställa entreprenören.
Hur skall kommuninnevånare kunna föra dialog eller överklaga när nya regelverk tycks uppstå ur tomma intet. I Zimbabwe går alla statliga beslut som involverar pengar till president Mugabes parti Zanu PF. Importerar man varor till Sverige vet man inte om exportregler från igår gäller nästa dag.
Möjlighet till jämförelse
Det är som i Gotlands kommun lite hipp som happ. Öns företrädare väljer dessutom att vara sin egen regionkommun, när andra inser att samarbete är av nöden för framtiden. Faran med en liten regionkommun är att ärenden alltid fastnar hos samma politiker/tjänstemän. I en större regionkommun finns det fler röster och fler nivåer.
På ön saknas det utblickar och möjlighet till jämförelse, som i region Skåne. Där stoltserar man med sin kommunala utvidgning och samarbetet över vattnet och Köpenhamn.
Gotland har inte skattekraft, sänder stor del av sin befolkning till en arbetsmarknad i Stockholmsområdet, måste använda sig av sjukvården i samma landsting och så vidare. Trots detta strävar politiker till varje pris att hålla Gotland " pa seide".
Möta väljare öga mot öga
Om vi väljer politiker måste vi också kunna utkräva en vidare dialog. Eva Bofride tycker i förra tisdagens Gotlänningen, att nätet skall användas för demokratiska samtal för att det är modernt. Det tycker inte jag. Politiker behöver möta sina väljare öga mot öga annars blir de till slut små Mugabar.
Under fem år av Mandela regim i Sydafrika fanns en öppen diskussion i parlamentet. Under nio år med Mbeki lärde sig folk att tiga. Ur detta växer undertryckt ilska.
Den kan ta sig uttryck som Xenofobiattacker i Johannesburg eller bränder i Södertälje. Själv planterar jag granskog på marker som inte tillåts bebyggas, trots att man påstår att det satsas på landsbygdsutveckling.
När herrars och tjänstemäns planer och beslut inte rimmar med verkligheten, så måste det ju vara fel på verkligheten, eller hur ?