Varför ökar klyftorna hela tiden?
Ericsson-chefen Carl-Henric Svanberg har 50 arbetarlöner som lön.
Foto: JESSICA GOW
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det svenska näringslivets vita män tjänar idag i snitt motsvarande 50 arbetarlöner. Ledande personer i riksdag, regering, kommuner och folkrörelser tjänar mer än sju arbetarlöner. Dessa två kategorier har fördubblat sina inkomster sedan 1950.
Socialdemokratins leading lady, Margot Wallström, motiverar förnärmat sin lön på 220 000 kronor i månaden med att hon har en familj att försörja och har arbetat hela sitt liv.
Imiterar överklassen
Fackliga ledare får nöja sig med i snitt fyra arbetarlöner i månaden. Men var det inte ökad jämlikhet det handlade om. Inte att enstaka undantag skulle imitera överklassen och skaffa sig herrgårdar. Som sylt på moset är de som klättrar däruppe på statusstegen dessutom mycket friskare, bor bättre och lever betydligt längre än vanliga löntagare.
Men tror de verkligen att de är så mycket mer värda och hur kan de få oss att tycka det? Ja, den svenska modellen innebar att kapitalismen accepterades under förutsättning att alla genom en utbyggd offentlig sektor skulle få del av kakan. Men den överenskommelsen gäller uppenbarligen inte längre. Det kan enkelt konstateras att politikerna i stort sett inte gjort sitt jobb. Hur näringslivet klarat sitt har blivit bara alltför tydligt. Ericsson går utmärkt -- avskedar 5 000 och flyttar till låglöneländer.
Sko sig på andras bekostnad
Det hela faller in i ett mönster. Skillnaden mellan den rikaste och den fattigaste tiondelen av befolkningen i över 50 länder har ökat med 70 procent de senaste tjugo åren. Detta visar en ny rapport från internationella arbetsorganisationen ILO. Finanskrisen kommer säkert att förvärra denna situation. Att såga av den gren man sitter på är inte smart
Den så kallade sneaker-mentaliteten, det vill säga benägenheten att sko sig på andras bekostnad, förekommer i viss utsträckning även hos andra arter. Uppenbarligen är denna mentalitet drivkraften och det kalla hjärtat i det nuvarande ekonomiska systemet.
Begreppet Allmänningens tragedi myntades av Garret Hardin 1968. Det beskriver effekterna av bristande samarbete i förhållande till naturresurser, som antas obegränsad men i själva verket är begränsade - till exempel en allmänning som betesmark. "Den som tror att man i ständigt ökande omfattning kan exploatera en begränsad resurs är antingen idiot eller ekonom" (Jared Diamond).
Denna ekonomis sammanbrott
Isabella Lövin gör i Tyst hav jämförelsen med den nu pågående utfiskningen av haven. Några få privatintressen tillåter sig, och tillåts, att exploatera den allmänna egendomen intill dess förintelse. "Om inte jag gör det gör någon annan det".
Kommer de ökande klyftorna att leda till denna ekonomis sammanbrott, går den att reformera eller måste systemet förändras i grunden?
- Vi förstår inte de vita. De vill alltid någonting, de är alltid oroliga, de söker alltid någonting. Vad söker de? Vi vet det inte. Vi kan inte förstå dem. De har så skarpa näsor, så tunna grymma läppar, sådana streck i ansiktet. Vi tror att de allesammans är galna. (Indianhövding, Pueblo)