Varför tiger makthavare ihjäl frågor om vattnet och miljön?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I svaromål går lika lite Cementa. Företaget tiger nuförtiden ihjäl allt och alla med att snabbt betala biltvätten oavsett om den kommer att kosta 90 kronor eller 2 000 på en nyköpt bil, när reningen fallerar och det gula svaveloset lägrar sig över samhället och förstör billacken. Vad människor får i lungorna låtsas man inte om. Och människor låter sig tystas märk väl.
Får en ny borrad brunn
Tystnad kan se väldigt olika ut. Varför tiger någon som fått sitt brunnsvatten förstört av sprängningar i Cementas kalkbrott? Kan man betrakta det som muta, när samma tigande person i stället för förstört vatten, får en ny borrad brunn av Cementa? Vem gynnas av den formen av tigande kring vattenfrågor, som i grunden berör alla?
Tigande tystnad finns överallt trots att vi påstår att vi lever i en demokrati. Tigande tystnad uppstår mellan människor och myndigheter, där diskussion borde vara en självklar frisk fläkt.
Handlar det om maktfullkomlighet eller om ren lättja, att slippa lindrigt undan genom att strunta i att svara eller informera som Bison påstår.
Intressant är att om frågor debatteras på ön, så uppfattas det omedelbart som kritik, sällan som synpunkter från olika håll, som också kan tillvaratas. Att det finns fler sätt att närma sig frågor på borde vara självklart. Att inte några få ständigt sitter på lösningen eller sanningen för att de råkar vara politiker, tjänstemän eller företagare.
Det finns ett begrepp inom journalistiken och intervjuteknik som kallas "cross culture ", kliva över den tröskel, som du aldrig beträtt oavsett vad du kan tänkas möta i nästa rum. Vi vanliga dödliga går alltid till de platser och de människor vi själva känner till och ställer oss avvaktande till nytt och det som vi betraktar som annorlunda.
Se och ta emot synpunkter
När man närmar sig andra människors vardag gäller det att lägga av sina egna fördomsfulla tankar och begrepp och nollställa sig, för att kunna kliva över tröskeln till andra. Detta för att vara i stånd att lyssna in, se och ta emot synpunkter från människor, som fram till dess varit fullständigt främmande för en.
Det vanliga idag är att man tillskriver den andre sina egna synpunkter i stället för att lyssna in skillnader i tankesätt och levnadssätt, liksom arbetssätt. Det kallas vid intervju för psykologisk överföring.
Jag blev uppringd av en tjänsteman, efter att jag före kaffet lämnat ett möte i Lärbro kring vattenfrågor anordnat av länsstyrelsen. Den för mig absolut viktigaste vattenfrågan för framtiden, grundvattnet på ön, fick jag inte svar på eller Cementas roll kring just vattenfrågan på norr.
Tjänstemannen uttryckte sin besvikelse över mig och mina skriverier, eftersom mötet för henne varit just positivt. Jag tror henne. Att vi hade olika utgångspunkter inför mötet om vattenfrågor på ön eller att människor som kom till mötet kanske befann sig på olika kunskapsnivåer, det föll henne inte in.
Jag ställde frågor vid mötet, men fick inga svar, alltså ställer jag dem igen tills jag får svar. Om ingen svarar, försvagas samhällsdebatten och den demokratiska processen.
På telefon gav tjänstemannen svar om grundvattennivån, som jag ställt frågor kring. Därmed utesluts andra från samma information, eftersom svaren inte hamnade i lokalpressen.
Cementas färskvattenhantering
Själv sitter jag fortfarande med olösta frågor kring Cementas färskvattenhantering. Kopior av utredningar från myndigheter på ön kostar skjortan. Men det får man ta annars dör demokratin.
Lika förundrad som jag blir över Slitebornas tystnad kring bieffekterna kring kommande hamnbygge, lika glad blir jag över Fårösundsbornas förmåga att öppna munnen och försvara sina rättigheter kring skola och barn. Heja Fårösund, säger jag.
Människan fick ordet, rösten. Låt oss använda den och tåla den.