Världsarv är ett arv att förvalta
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Någon annan tolkning till initiativet till den enkät företaget har beställt, och som GT skrev om i går, är svår att göra.
Men stämmer det verkligen att man inte får göra nånting om man bor i ett k-märkt hus i innerstan? Det stämmer i alla fall inte med intentionerna i den nya detaljplanen för Visby innerstad där man mycket tydligt markerar att staden inte bara ska bevaras utan att det ska vara möjligt att bedriva modern verksamhet och leva ett normalt liv och att detta ska tydliggöras mer än i de gällande bestämmelserna.
Payex är en stor aktör i Visby innerstad, både som fastighetsägare och företag. När företaget yttrade sig över detaljplanen beskrev man samma problem som är utgångspunkten i den nu aktuella enkäten.
Stadsarkitektkontorets yttrande över Payex synpunkter konstaterar att avsikten är det motsatta, nämligen att "underlätta för en utveckling på kulturarvets grund". Kontoret tar också just Payex som exempel på att detta kan göras på ett bra sätt och där man visat att ett väl förvaltat byggnadsbestånd utgör såväl god arbetsmiljö som en framgångsrik företagsprofilering.
Visst medför det en merkostnad att till exempel renovera en fastighet som är kulturminnesskyddad. Men det ligger ju lite i sakens natur. Bevarandet görs inte för att skapa ett museum, det görs för att vi har ett ansvar att förvalta den fantastiska och världsunika miljö som Visby innerstad utgör.
Ett världsarv betyder just detta, vi har fått ett arv att förvalta till eftervärlden. Det handlar inte om att sätta käppar i hjulet för fastighetsägare eller företag, frågan är så oändligt mycket större än så.
Hade det verkligen handlat om tvärstopp för all utveckling hade det varit en annan sak.
Men det verkar som det handlar mest om att man vill ha ekonomisk ersättning för ett påtvingat intrång i äganderätten. Det är en helt egen fråga som tål att diskuteras, men att från detta dra saken till att "man inte får göra någonting" är att gå alldeles för långt.
Och frågan är också om skattepengar ska användas till förmögna fastighetsägares underhåll och byggprojekt?