Vem definierar gotlänningen?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Invandrande fastlänningar kan eftersträva en exotisk gotländsk identitet. Men hur gör man då? Finns det genvägar? Kan man gifta in sig? Kan man köpa gemenskap på börsen? Är man välbeställd kan man förstås köpa aktier i Gotlandsbolaget och delta på stämman. Men gotlänningen är i gemen inte så välbeställd och rederiet är ju en, inte särskilt lokalpatriotisk, vinstmaskin som förorenar både hav och luft. Och så måste man dricka vin mitt på dagen. Man blir nog glad, men gotlänning?
Köpa aktier i Karlsöklubben då? Den uppfattas kanske som en del av den gotländska identiteten. Men klubben har ju alltid varit ett stabilt tillhåll för den feodala svenska överklassen, som till och med har kunnat portförbjuda gotlänningar när berusade grevar och baroner skulle skjuta de stackars tama kaninerna.
Gör narr av överheten
Hjälper dessa ansträngningar? Det ovanstående är ju inte särskilt typiskt för gotlänningen. På Gotland finns sedan gammalt en demokratisk tradition, som snarare gör narr av överheten än anpassar sig till den. (Se till exempel Carl von Rosens avhandling:När-demokrati:jämlikhet och ledarskap i en gotländsk strandbygd. Eller Holger Dauns artiklar om gotländsk identitet för några år sedan i GT.)
Om vår wannabe inte ser upp riskerar han att göra karriär inom till exempel DBW där den homosociala Visbysocieteten samlas för att synas och bli sedd. Numera kan till och med kvinnor inbjudas någon enstaka gång som färgklickar för att lätta upp den manliga tristessen. "Hur skulle det gå om kvinnor fick bli medlemmar? Då kan vi ju inte vara naturliga" som en ledande DBW:are uttryckt saken, förhoppningsvis med viss självironi.
Man måste dock ha missat kvinnans starka ställning på Gotland och att det kan vara idé att lära sig umgås med det motsatta könet (Mor, flytt pa pannkaken jag ska sla näven ei bordet).
Vilken gotländsk identitet?
I värsta fall riskerar man att bli inbjuden till Landshövdingens årliga spektakel där kändisar, som ofta inte ens betalar skatt på Gotland, diskuterar hur Gotland ska utvecklas. Vilket öde!
Allt beror förstås egentligen på vilken gotländsk identitet och vilken gemenskap som eftersträvas. Kanske är det bästa receptet att inte anstränga sig och le lite i mjugg åt alla fastlandsfasoner.