Vem klarar öns sjukvård?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vi får alla hoppas, att diktaturregimen i Burma denna gång äntligen faller och att det inte är alltför långt bort i tiden. Folket har lidit länge nog.
Burma har styrts sedan 1962 av en av världens hårdaste militärjuntor. Åsiktsförtryck, tvångsförflyttningar, systematiska våldtäkter, tortyr och slavarbete är en del av vardagen. Hundratusentals människor har tvingats fly landet och lever under svåra förhållanden i flyktingläger i Burmas grannländer.
Party på Kallbadhuset
Vecka 29 har blivit ett begrepp som diskuterats i medias insändarspalter. För den som inte är bekant med begreppet, så handlar det om en speciell vecka på året, då partymänniskor befinner sig på Gotland.
Det som händer under denna vecka chockar en hel del och den ger myndigheter huvudbry. Andra, som tjänar pengar, blir säkert glada.
I år blev Kallbadhuset deras nya vattenoas. Jag har inga invändningar emot att partymänniskorna kommer hit, men de tänjer på en hel del regler med champagnesprutande och drinkbord och skapar en hel del negativa rubriker.
Gotland som turistort, vill locka till sig alla grupper av besökare, men det måste vara en balans, så att det skrämmer andra grupper. Det som skedde under vecka 29 finns det anledning att reflektera över och jag tycker att huvudansvaret ligger hos näringen.
I samverkan med olika samarbetsaktörer kan de hitta former, så att denna vecka inte spårar ur och tvingar politiken, att ta till nytt åtgärdsprogram som vi gjorde 2003. Jag tror, att näringen kan klara detta själva denna gång..
I nästa vecka sätter sig budgetberedningen i tre dagar, för att slutföra budgetarbetet för 2008. I vanlig ordning lär vi få höra att de borgerliga ärvt ett underskott inom hälso- och sjukvården.
Tilläggsanslag två gånger
Jag är ganska trött på att höra dessa undanflykter. Ingen politisk majoritet har lyckats få balans i sjukvården på mer än 16 år.
En enig nämnd med borgerlig majoritet har nu begärt tilläggsanslag, eftersom politikerna inte lyckats med att få ordning på ekonomin under detta år.
För ett år sedan gjorde en enig nämnd med socialdemokratisk majoritet likadant och bad om just den summa, som man nu begär för samma år. Helt klart är att sjukvårdspolitikerna inte lyckats. Vem skall då göra det?
Annars är det ekonomiska läget i kommunen ganska besvärligt. Kostnaderna och behoven ökar snabbare än inkomsterna. Fjolårets rekordöverskott på 131 miljoner kronor ser ut att halveras till runt 65 miljoner kronor i år.
Hur skall den borgerliga majoriteten klara hem ytterligare skattesänkningar, vårdnadsbidrag och friskolor för att ta några aktuella exempel och samtidigt klara hem de finansiella målen? På fredag nästa vecka kommer upplösningen på årets budgetdrama.
Läste i ett nyhetsblad idag från Almega om, att anställda på ett företag i Hofors inte såg något skäl, att vara med i en fackförening. De ansåg, att de hade det tillräckligt bra och kände sig trygga.
Måste kräva kollektivavtal
Den som funderar i dessa banor kan ju läsa artikeln i torsdagens Gotlands Tidningar om Leif Källgren, som fick ett betongblock över sig och bröt ryggen.
Företaget hade inte tecknat något kollektivavtal, så han står utan försäkringar och får betala ur egen ficka. Företagaren sparade en slant och vältrade över kostnaden på den anställde, som skadades.
Jag blir upprörd, när jag läser om det och tänker på den debatt vi hade i kommunfullmäktige för ett år sedan.
Kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius (c) ville då värna de små företagen och de företag, som inte klarade, att betala en försäkring för de anställda.
Vilka slutsatser drar hon idag? Är hon beredd att medverka till förändringar i policyn för upphandling?