Vem ska förbättra folkhälsan på ön och hur ska det gå till?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är underbara skrivningar om närhet, delaktighet, hållbarhet, gott liv och livslust. Man lyfter fram hälsa som en förutsättning för att medborgarna skall uppnå sina livsmål och få känna livskvalitet.
Den egna hälsan är en viktig drivkraft för oss människor, slår man fast. "Nyss var jag lycklig, sa smeden, när han slog sig på tummen", är man böjd att säga.
De ungas psykiska ohälsa
All den omtänksamhet som rapporten utstrålar känns ärlig. Men så kommer den oundvikliga frågan, som man helst inte vill höra i detta skede. Hur gå i mål som segrare i detta livsviktiga lopp? Men det är kanske som de olympiska spelens grundare, Pierre de Coubertin, uttryckte det: "Det viktiga är inte att segra, utan att kämpa väl."
Det finns förvisso en del att kämpa för. Nyligen kom rapporten Barns och ungdomars hälsa på Gotland 2007-2008. De flesta barn och unga mår bra och trivs med sina liv. Men alltför många har det bekymmersamt. Den psykiska ohälsan breder ut sig i landet bland ungdomar. Många larmklockor har ringt under senare år. 20-30 procent av pojkar och flickor på Gotland har symptom av detta slag, nedstämdhet, magont, huvudvärk. Betydligt mer uttalat bland flickor.
Den långa perioden av neddragningar av stödpersonal i skolan har alltså fått sina givna effekter. En besvärligare familjesituation finns sannolikt också med i bilden.
Mobbning tycks man aldrig får bukt med. Nu är det runt 15 procent av eleverna som så oacceptabelt drabbas. Betydligt mindre för gymnasieelever.
Tonårsaborter och rökning
Klamydiainfektionerna ökar kraftigt och tonårsaborterna är fortfarande betydligt högre än riksgenomsnittet. Siffrorna för rökning är alarmerande. I gymnasiets årskurs 2 är det hela 46 procent av flickorna som röker, 37 procent av pojkarna. En stillsam fråga: är det inte 18-årsgräns för inköp av cigaretter?
Det finns alltså ett och annat att ta tag i. Även om det inte är något fel på viljan i folkhälsoprogrammet, så kan det kännas lite som i Gustaf Frödings dikt: Erk du! Maja du! Så ska vi ha´t! Var ska vi ta´t!
Ja, var ska vi ta´t? Det vill säga hur skall programmet genomföras? Ambitionerna finns där och de goda förslagen. Dock kan mycket av detta kännas administrativt. Krav ställs på hela den kommunala apparaten att följa upp, analysera, utvärdera, skriva rapporter. Förhoppningsvis kommer successivt något vardagskonkret ut i samhället. Hemsidan är tänkt att spela en viktig roll, med många länkar.
Mycken värdefull information skall kunna hämtas här, ingen tvekan om det. Men då gäller det för ansvariga och för medborgare att få tid och rutin att klicka in sig.
IT och rasism?
Rapporten är tydlig om att tillämpa Barnkonventionen. Äntligen, vill man utropa. Goda rutiner kan alltså vara på gång för att utröna konsekvenser för barn och unga av förslag och beslut i kommunen. Likaså att finna former för för barn och unga att komma till tals. Gud give att det kunde bli så!
Men det finns också områden som kan behöva tas in. Att hantera rasistiska tendenser i kommunen är faktiskt en viktig hälsofråga. "Barn och IT" kan behöva funderas över, liksom det faktum att det växande barnet utsätts och påverkas mer av miljöföroreningar än vuxna. Har någon tänkt på det?
Programmets genomförande handlar till slut om resurser. Här kan de ständiga besparingskraven kullkasta det mest ambitiösa och vällovliga program. Som att sticka hål på en vacker ballong, just på väg att lyfta.