Vem skall utveckla politiken?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vad är det som driver en politiker? Att kunna påverka ett nu och en framtid. Att känna en maktposition. Att finnas med i en gemenskap. Eller är det rent av ett kall. Sjuksystrar och läkare såg sitt yrke som ett kall en gång. Nu är det ett yrke bland andra, nog så viktigt.
För fritidspolitikern är ju inte politiken ett jobb. Men kan det kännas som ett kall? Jag är nyfiken på hur det upplevs till vardags. Men det är nog snarare en äkta och ärlig önskan att kunna påverka och förändra. Ideologisk övertygelse och starka känslor bidrar säkert till detta.
Skiljer sig unga politiker från de äldre? Att de har olika syn och olika infallsvinklar är väl ganska givet. Det vitaliserar den politiska diskussionen och ökar trovärdigheten. Men kanske också att de numera i högre grad kommer och går.
Sedan mitten av 90-talet är det 33 procent som bytts ut vid riksdagsvalen och 8 procent däremellan. Omsättningen av politiker har blivit allt större. Många som kommer och går är just de unga politikerna. Beror det på politikens villkor eller är det något annat på gång? Statsvetare talar nu om begreppen partidemokrati respektive publikdemokrati.
Partidemokrati är vad som under långliga tider präglat svensk politik. Det vill säga den trogna partiarbetaren underställd partiet som lojalt tjänar sitt parti på den plats där han/hon sätts in för att göra nytta i utskott och kommittéer eller i andra sammanhang där en insats bedöms behövas. Det finns gott om sådana politiker idag.
Men nu sker en omvandling mot publikdemokrati. Här finner vi den politiska entreprenören. En person som vill bryta ny mark, som har en egen agenda och där de personliga ambitionerna blir viktiga. Om dessa ambitioner bedöms kunna förverkligas i de politiska församlingarna, ja då väljer han/hon den vägen. Om inte, söker man sig fram utefter andra vägar. Här finns sannolikt förklaringar till omsättningen och det ökade intresset för personval bland politiker.
Detta är en trend som de etablerade partierna måste förhålla sig till. Men här finns en tröghet. Vilket kan innebära svårigheter att rekrytera unga personer med starkt engagemang. Vilket i sin tur kan leda till nya partiyttringar, som Piratpartiet.
Här finns likheter med ideella organisationer som också måste förhålla sig till dessa nya strömningar för att överleva. Folkrörelsesverige håller på att förändras. En svår process med mycket inneboende motstånd och tröghet.
Den som inser detta nya i tiden och sätter igång sin förnyelse, vinner framgång.