Vi ändrar vårt uttryckssätt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Anders Jernberg, kyrkoherde i Fardhem, hjälpte mig med att kunna förmedla konstnären till bilden som illustrerade artikeln. Men han gav också mycket mer upplysningar, och det är till dem jag nu skall anknyta.
I ett brev fick jag 15 sidor kopior ur Yngve Brilioths bok "Kyrkokristendom" från 1935. Yngve Brilioth var smålänning och föddes i slutet av förrförra seklet, 1891. Han var Sveriges ärkebiskop under åren 1950-1958, och han avgick året innan han avled.
Högen växer
De 15 boksidorna var intressant läsning. Men eftersom de skrevs med 1930-talets normer så sänks läshastigheten, ordbilderna är inte de som gäller för dagen. Ytterligare kompliceras detta av att texten innehöll en del citat i skrivnormerna från ännu tidigare.
Detta som en liten förklaring till att jag nu påstår att sådana här genomläsningar tillsammans med läsningar av aktuella utredningar och kommentarer gör att det knappast blir tid över för annan läsning.
Jo, Travronden hinner jag med i sina två nummer varje vecka, men böckerna...
Flera anledningar
Jag ifrågasatte i min förra lördagsskrivning omdömena om Gustav II Adolf som ett föredöme och en hjälte, på grund av hans krigiska framtoning. Yngve Brilioths text ger onekligen en annan bild, och enligt den finns det flera anledningar att verkligen minnas och hylla honom. Bland annat skrivs det så här:
"...de fastslå en princip, som de äldre Vasakonungarna svårligen fullt fattat - den rättskipningens absoluta oväld, som för oss är en av vår samhällsordnings grundsatser, var före Gustaf Adolf ej självklar."
Här får Gustav II Adolf alltså äran av att ha infört en mer modern syn på brott och straff i den svenska rättskipningen. Något att tänka på i dessa dagar när vår syn på brott och straff - och framförallt att identifiera brottslingar - är högaktuell.
Märkbara skillnader
En text som är skriven innan andra världskrigets utbrott har givetvis ett annat anslag i sina krigsbeskrivelser än de som skrivits efter. Så här förmedlar därför Yngve Brilioth ett citat från Gustaf II Adolf:
"Ej av ärelystnad och begär efter land och folk, eller av ungdom och förvetenhet kommer det, att jag så rullar kring i fejder och krig, utan av tvingande nöd, därför att Gud ej givit annat medel att rädda och upprätthålla staten."
Ja, att sätta religion som anledning till krig var vanligt vid den tiden, och så har det onekligen förblivit. Alla stora konflikter rymmer, med några få undantag, en grund i olika trosåskådning, inte minst idag när terrorismen så hårt binds samman med muslimsk troslära. Rätt eller fel är där-emot en helt annan fråga.
En annan skillnad på 1930-tal och bara 50 år framåt är att Yngve Berilioth utan alltför starka reaktioner kunde skriva att "Ladoga blivit Finlands vallgrav mot öster" medan däremot Torsten Gustafsson under sin tid som försvarsminister 1981-1982 inte kunde ge uttryck för samma tankemönster utan att bli hårt kritiserad.
Byter bokstav
Till slut en reflektion över något som jag lärde mig för länge sedan men som jag aldrig kollat i grunden. Yngve Brilioth - och för övrigt också Anders Jernberg - skriver Gustaf II Adolf, alltså genomgående med bokstaven f i Gustaf. Jag har däremot lärt mig att när väl en kung med namnet Gustaf avlidit så ändras stavningen så att f byts mot v.
Sveriges regentlängd ger mig rätt i detta. Och om jag googlar på vår senaste Gustav-kung, alltså Gustav VI Adolf, så finns i det som skrivs innan hans död 1973 belägg för detta. Så det är tydligen sant att en Gustaf-kung som dör i hävderna blir en Gustav-kung.