Vi behöver Gotlandsmusiken
Vi behöver absolut Gotlandsmusiken, skriver Wera Svensson med anledning av Kulturutredningen.
Foto: Bengan Zettergren
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Diskussionen blev ivrig och livlig. Deltagarna var mest representanter för "De sköna konsterna", musik, teater, konst som skapas av yrkesutbildade konstnärer. Då undgår man inte att tala om deras ekonomiska villkor, fast det gör inte Kulturutredningen. Jag tänker inte läsa de 887 sidorna, men det låter som om de mest handlar om administrativt dribbel. Vilka myndigheter skall slås ihop, och var skall de ligga? Vem skall dela ut bidragen?
Shakespeare i Roma
Sånt är viktigt. Man vi vanliga vill helst prata om det praktiska. Vi behöver absolut Gotlandsmusiken. De står för så mycket musikalisk inspiration i kyrkor och bygdegårdar och skolor. Jag misstänker att Kulturutredningen inte säger ett ord om hur det skall gå till. Blir det bättre om man får mer att säga till om här på ön om hur de statliga pengarna till kulturen skall fördelas?
"Shakespeare i Roma" har varit en kulturell succé i många somrar. Tänk att det gick att få gotlänningar att gå man ur huse för att se klassisk teater. Men så ville man förnya sig och bytte till en rolig och välspelad pjäs av en annan författare, Gogol. Då svek publiken. Vem kan förklara sånt? Vi teaterälskare kan bara hoppas att det går att komma igen.
Här sitter jag med ett tidningsklipp som skriver kritiskt om att här saknas "kulturens vidare roll i samhället ... till ett verktyg för andra politiska mål, som ökad turism eller högre tillväxt... i stället för ett kritiskt perspektiv på omgivningen." Det finns ett politiskt inslag i utredningen som lär komma att diskuteras. Man tar bort meningen från 1974, som handlade om att "motverka kommersialismens skadliga inverkningar". Tidandan är verkligen annorlunda nu.
Men visst måste kultur på Gotland vara en del av vårt näringsliv - också. Som Romateatern. Vi vill bjuda våra många besökare på upplevelser. Vi kan inte lova ständig sol och bad, som Thailand. Men vi har en levande vardagskultur på Gotland. Så här är det: Ingen behöver komma till Gotland för att se en konstutställning eller höra en konsert. Det finns så mycket mer på andra håll.
Men här finns folk som hävdar våra ängen så att rikedomen av blomster finns kvar. Här vårdas våra många gamla kyrkor och hålls öppna för samlingar, andakter, konserter. Här håller man olönsamma betesdjur så att strandängarna finns öppna att vandra över. Man brygger dricke och bakar limpor i stenugn. Sånt finns bara på Gotland.
En klok man sa till mig häromdagen: Det måste finnas en balans i kulturpolitiken mellan den professionella "finkulturen" och allt det ideella arbetet i hembygdsföreningarna till exempel. Det krävs pengar också för att hålla igång Bläse och Bungemuseet, Vamlingbo prästgård och Bottarvegården för att nämna några.
Kloka kulturpolitiker styr
Diskussionen gjorde mig lite obehaglig till mods. Flera talade om "okunniga och inkompetenta politiker." Man ville ge kulturnämnden en "överrock" av experter. Lyckligtvis fanns Lars Danielsson där och påminde om den representativa demokratins villkor: det är inte lärare som styr skolan, inte konstnärer som styr kulturpolitiken.
Nu hoppas jag att kloka kulturpolitiker kan transponera ner Kulturutredningens ordmassor till något begripligt som är till gagn för oss alla.