Vi har ett stimulanspaket
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En allt tidigare julskyltning i varuhusens skyltfönster med julbelysning och girlangbeklädda väggar kommer helt plötsligt på sin rätta plats bara det kommer lite snö. Visst är det underbart.
Människor som jag möter på väg till jobbet i morgonrusningen har genast ett lite mer hoppfullt ansiktsuttryck och de är inte alls lika instängda och med småhuttrande skyndsamma steg på väg mot jobbet, som annars i det höst gråa Stockholm.
Någon direkt effekt av varsel och finanskris märker jag inte av längs den promenadväg jag har till riksdagen, som kantas av olika bankers och bolags huvudkontor. Som alla andra morgnar verkar antalet småskyndande finanstjänare vara desamma.
20 000 varsel i oktober
Undrar vad som egentligen rör sig i deras huvuden på väg till ytterligare en dag med dystra finansbesked och nya meddelande om varsel i finanskrisens spår.
I veckan som gick möttes vi av ytterligare varsel och nu hos byggkoncernen Skanska, där 3 400 personer varslas varav 2 000 i Sverige. Det börjar bli svårt att överblicka situationen på arbetsmarknaden.
Åtgärder behövs för att möta lågkonjunkturen och dess negativa effekter för svenska folket. Bara under oktober varslades 20 000 anställda om uppsägning och när vi nu på måndag lägger november månad bakom oss lär vi inte få uppleva något trendbrott.
I riksdagen har vi, socialdemokrater, i olika former lyft denna dystra situation till samtal och debatt med den borgliga regeringens olika företrädare. Allt för att få tillstånd extra ordinära insatser för drabbade företag och för de som nu förlorar sina arbeten. Arbetsmarknadspolitiken står nu inför en mycket stor prövning.
Utsträckt hand avvisas
Från socialdemokratisk sida har vi i riksdagen föreslagit ett stimulanspaket för att undvika en djup och långdragen lågkonjunktur.
Vi föreslår investeringar, så att svenska företag och svenska löntagare skulle kunna bli mer konkurrenskraftiga och genom detta också nå större framgångar när konjunkturen vänder. Denna utsträckta hand avvisar den borgliga regeringen. I tisdagens interpellationsdebatt valde även arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) att inte fullfölja debatten med oss socialdemokrater genom att lämna talarstolen och avstå sina repliktillfällen.
Littorin smet från debatten
En riksdagskollega (s) till mig avslutade då sitt inlägg enligt följande, riktat till arbetsmarknadsministern:
"Den här interpellationsdebatten var ju tänkt att hållas med arbetsmarknadsministern. Jag får säga att jag tycker att detta är sorgligt.
Jag kan förstå om arbetsmarknadsministern inte alltid delar våra uppfattningar, men människorna ute i Sverige, i Skaraborg, på Volvo, på Paroc, på Arkivator, på IAC i Tidaholm kräver svar och besked.
De står faktiskt i en verklighet där de funderar på om de ska klara av amorteringar på huset, hur de ska klara av att fira jul, hur de ska svara på barnens frågor.
De kan inte lämna talarstolen. De kan inte gå från sina barn. De kan inte gå från banken och säga: Jag vägrar att lyssna och svara. Arbetsmarknadsministern har det privilegiet, men jag tycker att det är ett väldigt illa valt tillfälle att utnyttja det."
Är det så en ansvarsfull regering ska hanterar en djup arbetsmarknadskris? Då blir jag mörkrädd, hur ljust upplyst Stockholm än är av sitt vita snötäcke.
Jag önskar alla en riktigt trevlig advent.