Vi har inte råd att smyga i klimatfrågan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den stora klimatkonferensen i Köpenhamn i slutet av året närmar sig snabbt. Ett nytt hopp har tänts i och med att Obama tillträtt som president i USA. Han inser vad Bush blundade för, att mänskligheten har ett gigantiskt problem att hantera för sin överlevnad. På något sätt kanske Bush förstod, men oljelobbyn var för stark att stå emot.
Guldmedalj i koldioxidutsläpp
I dessa VM-tider tar USA en överlägsen guldmedalj i koldioxidutsläpp. Genomsnittsamerikanen släpper ut 20 ton per år. Motsvarande inom EU är nio ton, svensken sex, kinesen fyra och indiern tre. Innevånaren i Mali släpper ut 50 kg, alltså en hundradel av svenskens utsläpp.
Så ser det ut. Världen är ojämlik också på detta område. Utsläppen speglar orättvisorna i världen, fattigdom och människors utsatta vardagsliv.
USA:s hantering av klimatfrågan genom åren visar på det som är svagheten i enskilda länders kunskap och internationella överenskommelser, att gå från ord och vetskap till handling. Redan i början av 1980-talet varnade Vita Husets miljöråd att koldioxidhalten i atmosfären kunde innebära kraftigt höjd havsnivå. Några år senare slog senatens kommitté för utrikesrelationer fast att den globala uppvärmningen utgör en potentiell miljökatastrof som endast kan överträffas av ett kärnvapenkrig.
Ord och inga visor, alltså. En internationell miljökonferens i Toronto 1988 krävde en 20 procentig minskning av utsläppen till 2005. FN:s miljökonferens i Rio 1992 spädde på. Men, men, men, förfärande lite har hänt.
Höjd energiskatt på diesel
I dagarna har regeringen kommit med förslag i klimatfrågan. Bland annat befrias nya miljöbilar från fordonsskatt i fem år och samtidigt stiger fordonsskatten med fem kronor per gram koldioxid en bil släpper ut. Dessutom höjs energiskatten på diesel. I princip är det rätt väg att gå, nämligen ekonomiska styrmedel. Pengarna styr, vad vi än tycker om det.
Men nog är det märkligt att förslagen inte skall träda i kraft förrän 2011. Och varför tar regeringen inte upp frågor om energieffektivisering, kollektivtrafik, sjötransporter och järnvägar? Sverige har inte råd att smyga i klimatfrågan.
Kanske vänder det, trots allt. Med medvetenhet, Obama och teknikutveckling. Den unge professorn och klimatexperten vid Chalmers, Christian Azar, är optimist. Det visar han i sin uppmärksammade bok "Makten över klimatet". Tre skäl anger han för sin optimism.
För det första den växande opinionen och medvetenheten hos allmänheten. För det andra att de senaste decennierna visar att politiker och medborgare tagit andra miljöproblem på allvar och nått resultat.
Ställa krav och informera
För det tredje att människan genom historien lyckats hantera problem som verkat omöjliga (slavhandeln, apartheid, det kommunistiska oket och murens fall, allmän rösträtt i vår del av världen).
Lärdomen av allt detta är att inget förändras utan en folklig opinion. Inget nytt kanske, men viktigt att ständigt påminna om. Det spelar alltså roll vad den enskilda människan gör. Det handlar inte bara om att minska utsläppen från våra bilar och att leva förnuftigt.
Det handlar om att förse sig med kunskap, ställa krav och informera. I debattinlägg, i kontakter med politiker på olika nivåer, i fikasamtal på jobbet och på rasterna i skolan. Där utvecklas och tydliggörs demokratin. Där grundläggs en mänskligare värld.