Vi måste ta oss upp från botten
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nu kan man givetvis börja laborera med minskningar omräknat i procentsiffror och på så sätt få oss i ett mycket bättre läge vid en jämförelse med Sveriges alla kommuner. Men det skulle vara att förvränga verkligheten. Den gotländska befolkningen minskar i faktiska tal och det är vad vi har att förhålla oss till. Det är dessutom en trend med en klart nedåtgående tendens.
Gotlands kommun bildades 1971 och fram till 1985 var det ständigt stigande befolkningssiffror. Den uppåtgående kurvan bröts sedan endast detta år för att åter öka varje år fram till enkommunens hittills högsta siffra år 1994 på 58237. Sedan har det varit nedåt med undantag för tre år: 2001, 2003 och 2004. Det är alltså en trend som vi snarast måste bryta.
Det är lätt att ge en sådan uppmaning. Betydligt svårare är det att verkställa den. Ett visst hopp tycker jag dock finns i det arbete som just nu pågår, inte minst visat i den presentation för varumärket Gotland som gjordes på kommunfullmäktiges sammanträde i måndags. Nu är vi nere på ungefär samma nivå som vi hade 1990, det år som Gotlands kommun bröt 57000-vallen. Vi får inte passera den gränsen igen - åt andra hållet.
Ingen tvivlar på att det finns naturliga förklaringar till den nedåtgående trend vi har på Gotland eftersom vi förlorat några stora arbetsplatser som Flextronics och försvaret. Givetvis kan sådant inte gå obemärkt förbi, men samtidigt får vi inte glömma att vi fått ersättningar som i viss mån kompenserat detta. När alla dessa verkar fullt ut så kan vi inte längre på samma sätt hänvisa till det vi förlorat.
Sett till utvecklingen på Gotland så håller trenden i sig med ökad befolkning i Visby och dess absoluta närområde. Av de fyra församlingar som ökar mest är en givetvis Visby men också såväl Väskinde, Västerhejde som Follingbo med sina gränser mot Visby. Första undantaget på en icke gräns till Visby är Sanda på femte plats.
Men inte heller detta mönster är utan undantag. Exempelvis minskar Stenkumla med 12 personer och Hejdeby med 10. Andra "nära" församlingar som minskar är Akebäck, Barlingbo och Dalhem. Av dessa är det för övrigt bara Dalhem som hade minussiffror också 2006, så detta visar bara hur lite det skall till för att pendla ovanför eller nedanför 0-strecket. Mer bestående minskningar, förutom Dalhems, ser vi i Alva, Hemse och Rone. Den sistnämnda församlingen har på två år minskat sitt befolkningstal med 132 personer till 2550. Ändå är det den tredje största församlingen på Gotland efter Visby och Väskinde.