Vi måste tro på en bättre framtid
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Själv "firar" jag att jag varit arbetslös i jämnt ett år nu. Jag påbörjade min arbetslöshet i ett Sverige som ännu red på en högkonjunktur. Fast inte fick jag något arbete för det.
I maj hände något. De lediga jobben minskade kraftigt. Fast ännu i slutet av sommaren var det få som trodde på en djup lågkonjunktur. Färre jobb att söka och jag hade en obehaglig känsla av att min arbetslöshet kanske skulle bli mycket längre än vad jag hade trott.
Min a-kassa krymper
Så kom lågkonjunkturen svepande över landet som en våt kall dimma. Plötsligt stannade allt av, även om regeringen i det längsta höll en positiv ton utåt.
Själv såg jag min förut lilla dagersättning, på lite mindre än 80 procent av min förra lön, minska till 70 procent. Reparationer av bil och annat "onödigt" fick vänta, då alla pengar gick till det allra nödvändigaste.
Tur i oturen var att jag har en minderårig dotter, som ger mig ytterligare ett halvårs frist, innan a-kassedagarna tar slut. Det var även ett fullgott skäl för att jag inte brådstörtat skulle behöva flytta till ett jobb som inte heller finns på fastlandet. Förhoppningen finns fortfarande om att jag snart ska hitta ett arbete, men visst sviktar man mentalt ibland.
Nu sägs det att lågkonjunkturen ska bli lång och djup. Man kan undra hur samma experter för ett halvår sedan inte ens kunde se att lågkonjunkturen var i antågande, nu kan se att densamma blir lång och djup?
Visst, börsen består av en massa rädda människor som uppträder i flock. Springer någon åt ett håll så springer de andra efter. Det är egentligen inget konstigt, så beter sig de flesta.
Mer tur än skicklighet
På tv för några veckor sedan diskuterades just detta om finansvärldens "experter". Någon sa att om man satte 100 personer i ett rum för att singla slant, så skulle någon förr eller senare få upp fem kungar i rad.
När man då frågade denne varför just han lyckades, så skulle han antagligen svara att det sitter i handleden eller något sådant. Tur? Nej då, det är skicklighet. Rockefeller, den amerikanska förebilden för kapitalismen, skulle kanske aldrig hade blivit så rik, om inte omständigheterna och turen hade hjälpt honom. Det fanns säkert hundratals lika duktiga människor, men de fick inte just den där extra knuffen som Rockefeller hade fått.
Därför är det mera tur än skicklighet, som ger även våra framgångssagor i Sverige. Därför har experterna så svårt att förutse en lågkonjunktur, som alla kan ana men inte veta. Därför kan samma experter inte heller veta hur lång eller djup den blir.
Vem kan ge mig jobb?
Konsumera mera är rådet vi får. Det kanske är en lösning. Men om vi konsumerar, utan att ha en framtidstro så spelar konsumtionen mindre roll. Om vi i stället tror på framtiden så kommer lågkonjunkturen kanske att bli mindre djup och lång än vad experterna säger.
Nu är det ett nytt år och vi är väl i grunden optimister eller hur? Vi ska tro på ett bättre år än 2008, även om det ser mörkt ut både i Sverige och med de krig och den oro som finns i världen.
Och så ska jag tro på att jag snart får ett arbete igen. Eller hur alla arbetsgivare?